Hoppfullt igen för Immeln

Fiskarter som försvinner, algblomning och kraftigt försämrad sikt. Under de senaste 50 åren har tillståndet för sjön Immeln blivit allt sämre. Men leaderprojektet Rädda Immeln har skapat förståelse för de åtgärder som krävs och nu spirar framtidshoppet åter.

Agne Andersson är uppvuxen intill Immeln och har levt hela sitt liv nära den nordskånska klarvattensjön. Från första parkett har han tvingats se hur sjön har förvandlats.

– Sjösäven har försvunnit och flera fiskarter är borta utan att man vet varför. Siktdjupet har minskat från 5 till 1,5 meter och 2011 drabbades vi av giftalger. Det har varit sorgligt att följa, säger Agne Andersson som till vardags är kommunekolog på Osby kommun.

Våren 2011 tyckte Agne Andersson att det fick vara nog och kallade till ett stormöte. Kommunfolk, forskare, markägare och intresserad allmänhet hörsammade kallelsen. Intresset och engagemanget var stort.

Skapade visningssträcka

Östra Göinge kommun åtog sig att hålla i rodret och man startade med Skånes Ess ett leaderprojekt för att göra en förstudie och senare även ett fullskaligt projekt.

– I styrgruppen landade vi i att det första och viktigaste steget var att skapa en visningssträcka längs med Ekeshultsån med olika typer av åtgärder och effekter. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det har varit för att skapa en förståelse för vad som krävs, inte minst bland markägarna som givetvis spelar en nyckelroll, säger projektledare Lina Rosenstråle.

Visningssträckan där elva olika åtgärder redovisas började byggas 2012. Parallellt anordnades utbildningar och informationsträffar och stödet från markägarna har därefter varit 100-procentigt, berättar Lina Rosenstråle.

Diken och dammar

Strategin går ut på att få vattnet att stanna längre tid i åarna som leder ut i sjön. På det sättet hinner partiklar sjunka undan innan de når Immeln. Konkret handlar det exempelvis om att bygga diken och dammar som fördröjer vattnet och ger åarna möjlighet att svämma över naturligt.

Visningssträckan har varit en stor succé och även en inspiration till liknande projekt på andra håll, både i Sverige och i utlandet. Mycket arbete återstår dock och ännu är det alldeles för tidigt att peka på några stora positiva förändringar i sjön, menar Agne Andersson.

– Det kommer dröja innan vi ser resultat. Det tog 50 år för vattnet att bli brunt och det lär ta lika lång tid att få det klart igen.

Text: Jakob Hydén
Foto: Agne Andersson och Anna Fransson