Alla måste få vara med och forma sin framtid

– Vi måste se människan innan vi ser problemen. Kan vi få alla som kommer hit från andra länder att känna sig delaktiga i utformningen av sin egen framtid finns en enorm potential för integration och hållbar utveckling – inte minst på landsbygden.

Yusra Moshtat är miljöinspektör på miljöförvaltningen i Göteborgs stad och arbetar med tillsyn av fastighetsägares egenkontroll. I arbetet möter hon många människor i utanförskap med liten eller ingen kontakt med det svenska samhället.

– Jag träffar ibland invandrarbarn som bor i så segregerade områden att de aldrig har lekt med svenska barn, de går i skolor där nästan alla har en invandrarbakgrund med familjer som har fastnat i arbetslöshet och utanförskap. Det är ohållbart och, som jag ser det, helt onödigt.

Yusra Moshtat, som själv kom till Sverige från Bagdad 1994 efter Irakkriget med många svåra upplevelser i bagaget, är utbildad civilekonom men valde att omskola sig till miljöinspektör i Sverige.

Sökte sig till skogen

– Jag ville arbeta med människor i stället för att räkna pengar och eftersom min son fick svåra kemikalieskador under kriget kändes det självklart att engagera mig just i miljöfrågor.

Yusra Moshtat hade med sin son till Sverige, men han gick bort bara tolv år gammal i sviterna av de skador som han fått vid bombningarna av Bagdad.

– I sorgen och förtvivlan sökte jag mig till tystnaden och hittade den i skogen. I dag arbetar jag i staden och bor på landsbygden. Det hade varit helt otänkbart i Irak. Där stod landsbygden för allt som var farligt, fattigt och eländigt. Den inställningen finns hos många andra som kommer till Sverige från storstäder i exempelvis Mellanöstern. Därför väljer många att bosätta sig i storstäderna, trots att de skulle ha mycket bättre framtidsutsikter på andra håll i landet.

Öppnar nya möjligheter

Yusra Moshtat har engagerat sig i frågor om hur man kan sänka trösklarna in i det svenska samhället för nyanlända. Exempelvis genom att få fler aktörer på den svenska landsbygden att se potentialen i all den kompetens som finns hos invandrade svenskar – och omvänt att få invandrare att upptäcka möjligheterna utanför storstadsområdena.

– Jag kan inte förstå logiken varför man ska låsas in i arbetslöshet och utanförskap i förorten, när det finns ett akut behov av inflyttning till stora delar av den svenska landsbygden.

Yusra har bland annat arrangerat studiebesök tillsammans med Hushållningssällskapet och Länsstyrelsen, där intresserade har fått möjlighet att uppleva svensk landsbygd.

– Det finns många fördomar från båda sidor, men när människor möts händer det något. Företagare och beslutsfattare ser den kompetens de inte ens visste fanns och den som, trots hög utbildning aldrig fått chans att visa vad hon eller han kan, ser plötsligt nya möjligheter att växa och utvecklas i Sverige. I detta finns en fantastisk potential om vi förmår bli lite mindre stelbenta och utgår från människors behov i stället för passiviserande regelverk. 

Vi får inte glömma vilka vi bygger för.
Människor måste få vara delaktiga i planeringen.

Delaktighet öppnar dörrar

I dag är Yusra Moshtat bland annat aktiv i integrationsgruppen i Landsbygdsnätverket och hon välkomnar att svenska myndigheter, som Boverket, i dag arbetar allt mer gränsöverskridande för att underlätta steget in i det svenska samhället.

– Det gäller att fånga upp människor innan de hamnar i utanförskap och det betyder att det är bråttom att få till nya bostäder, inte bara i städerna, utan även på landsbygden. Samtidigt får vi inte glömma vem vi bygger för – därför måste människor också få en chans att vara delaktiga i planering och byggande.

Den utdragna ovisshet som många hamnar i är, menar Yusra Moshtat, förödande när det man mest av allt vill är att så snart som möjligt få en chans att hitta en bostad, kunna försörja sig och få lugn och ro.

– För många blir det en aha-upplevelse att få komma ut på den svenska landsbygden – för här finns ju mycket av allt det många drömmer om. Och med drömmar och hopp kan vi klara också de största utmaningarna.

Text: Sven-E Lindberg (Artikeln publicerades första gången i Boverkets bilaga i DN - Stadsliv.)