Frihet och trygghet vägde tungt

Frihet och trygghet var tungt vägande argument för Yaman Nejjar och Sara Elsayed – båda nya svenskar som bestämt sig för att bo på landsbygden.

26-åriga Sara Elsayed växte upp i tolvmiljonersstaden Alexandria. Idag bor hon i Brålanda och arbetar som resurslärare i byns skola.

– Jag bor själv i en lägenhet och det hade knappast varit möjligt om jag bodde i en liten by i Egypten. Då hade folk börjat prata och undra om det var något fel på mig och varför jag inte gifte mig. I större städer som Alexandria är det inte lika ovanligt, men här är det ingen som tänker så. Jag kan klara mig själv utan att behöva förklara varför jag vill det.

Hittade rätt

Hon berättar att hon kom till Sverige för att studera ekonomi för fyra år sedan. När hon av en tillfällighet fick jobb som lärare för nyanlända barn så kände hon att hon hade hittat rätt. Nu jobbar hon ett stenkast från sin bostad och stortrivs med tillvaron.

– Det finns en sammanhållning i byn, det märks till exempel när alla vill hjälpa och välkomna de nya svenskar som har kommit hit. Jag tror inte att det hade varit samma sak i en stor stad. Jag känner mig alltid trygg här i Brålanda. Om jag går ner till affären så känner jag de allra flesta jag möter. Vi är som en stor familj, bara det att vi bor i olika hus!

Från Syrien till Dalarna

För Yaman Najjar, 31, tog livet en tvär vändning när hon för 1,5 år sedan tvingades fly till Sverige tillsammans med sin man Ahmed och sönerna Muhamad och Mahmood. Omställningen har varit stor, från krigets terror i Syrien till lugnet i Dalarna, men även från miljonstaden Aleppo till lilla Siljansnäs med drygt 1000 invånare.

– Före kriget var situationen i Syrien bra för kvinnor. Vi jobbade, körde bil och hade frihet, men när kriget kom blev situationen sämre och det blev till exempel svårt att jobba. Men det blev sämre inte bara för kvinnorna, det var ett svårt liv för alla.

Familjen bor i en lägenhet och Ahmed läser SFI medan Yaman arbetar som förskollärare i byn, samma yrke som hon hade i Syrien. I Siljansnäs tycker hon att hon har blivit väl mottagen. Som kvinna och som medmänniska.

– Vi har fått mycket hjälp och känner oss välkomna. Alla respekterar oss, om du är man eller kvinna spelar ingen roll.

Text: Jakob Hydén
Foto: Privat