Landsbygdsnätverket

Hannah Wendin. Foto privat.

Livsmedelsgrossisternas roll för svenska råvaror

Hannah Wendin, du har tagit fram rapporten Grossisternas roll för svenska råvaror på privata restauranger. Vilken betydelse har grossisterna för att öka andelen svenska råvaror på privata restauranger? Vilka utmaningar brottas de med? Och hur ser de på sin egen roll?

Att grossisterna spelar en viktig roll i livsmedelskedjan är odiskutabelt. Samtidigt som kunskapen om de övriga aktörerna i kedjan är relativt god, så saknas i hög grad kunskap om grossisterna och deras roll för livsmedelsförsörjningen, inte minst med koppling till utbudet av svenska produkter på restaurangmenyerna.

– Det verkar inte finnas någon nationell sammanställning eller register över livsmedelsgrossister i Sverige. Därför blir det dels krångligt att få en överblick över grossistverksamheter och dels svårt att se vilka typer av råvaror de arbetar med. Men de grossister som fokuserar på svenska råvaror verkar vara koncentrerade till Skåne och Stockholmsområdet och så finns det ett par i Östergötland, Västergötland, Småland och Värmland, berättar Hannah Wendin som skrivit rapporten för Landsbygdsnätverkets räkning.

Vilka är motiven?
I rapporten har åtta grossister intervjuats. En ambition var att undersöka hur de ser på sin egen roll i livsmedelskedjan. Har de främst ekonomiska drivkrafter eller finns det även starka ideologiska motiv bakom beslutet att satsa på svenska råvaror? Det korta svaret är: både och.

– En del lyfte fram ekonomiska aspekter; att svenska råvaror har ett mervärde som efterfrågas av konsumenterna och som innebär att det går att ta mer betalt eller får konkurrensfördelar. Andra lyfte ideologiska skäl, både samhällsrelaterade och miljörelaterade. Det finns en vilja att hjälpa till att skapa en levande landsbygd, att stötta svensk livsmedelsproduktion, öka försörjningsförmågan för livsmedel och främja miljö och klimat, berättar Hannah.

Bristande infrastruktur
Men den grossist som väljer att satsa på svenska råvaror saknar inte utmaningar. Ett exempel är att infrastrukturen ofta är bristfällig – den geografiska täckningsgraden och höga kostnader sätter käppar i hjulet. Ett annat problem är bristande betalningsvilja från konsumenterna och i sin tur restaurangerna, främst utanför storstadsområdena. En tredje stor utmaning handlar om tillit från producenterna.

– Det finns en misstänksamhet mot grossisterna, att de skor sig på producenternas bekostnad. Det var nog en ännu vanligare åsikt förr, men är en uppfattning som lever kvar. Och tyvärr kan den misstänksamheten stå i vägen för ett utvecklat samarbete mellan producenter och grossister, menar Hannah.

Men branschen saknar inte möjligheter, slår rapportförfattaren fast. Det finns ett fåtal stora grossister som dominerar marknaden, men det innebär inte att det saknas utrymme för mindre och mer nischade grossister att hävda sig.

Luckor i servicen
– Jag hade själv en förutfattad uppfattning att det inte finns så mycket ekonomiskt utrymme för mindre grossister att etablera sig, men det stämmer inte. Det finns luckor i servicen som de större grossisterna inte kan fylla. Det gäller att vara innovativ, till exempel jobba med ett nischat sortiment eller erbjuda mer service. Grossisten kan knyta ihop restauranger och lantbrukare på ett sätt som de större grossisterna inte kan.

”De tre stora grossisterna klarar inte av att vara flexibla och stötta det lokala” som en av de intervjuade grossisterna uttryckte det.

– Men det är svårt och kommer ta tid att förändra detta, avslutar Hannah. Jag tror inte att grossisterna på egen hand kan revolutionera systemet. Aktörerna i kedjan behöver gå samman för att gemensamt bära kostnaderna för att svenska råvaror ska nå ut. Det kan också behövas andra incitament som kompletterar marknaden, exempelvis i form av riktade insatser för att få ökad geografisk spridning av grossister runt om i landet. Varför inte inom ramen för nationella livsmedelsstrategin?

Publicerades