I mitten av 90-talet startade Nils Lagerroth och Hans-Olof Stålgren det som senare skulle bli Landsbygdsnätverket. Efter många år av nätverkande och lärande tackar de för sig - och går i pension samtidigt.
Det är med spänning, förväntan och en känsla av overklighet som de båda kollegorna ser på framtiden. När vi möts digitalt några veckor innan deras sista arbetsdag har de båda svårt att ta in att de snart blir pensionärer på heltid.
– Även om jag själv har använt ordet ”pensionär” när jag har jobbat deltid så har det alltid varit lite skämtsamt. Jag är fortfarande 38, inte 67, säger Hans-Olof Stålgren.
– Jag undrar hur man ska klara av det när man har arbetat så nära och intensivt med sina kollegor. Jag kommer väl ringa Hans-Olof så får vi sitta där och fika i varsinn ände, säger Nils Lagerroth.
De två parhästarna, som under åren fått smeknamnet ”Nils-Olof”, har en lång gemensam karriär bakom sig. Nils började med Leader 2-nätverket som sedan blev Leader Plus tillsammans med Hans-Olof. När det sedan blev Landsbygdsnätverket 2007 fick de båda hänga med till Jordbruksverket när kansliet skapades där. Sedan dess har de växlat ämnesområden och arbetsuppgifter med varandra. Den ena har varit chef över den andra och vice versa. De senaste åren har Nils fokuserat på gröna näringar och integration och Hans-Olof på blå näringar, Leader, unga och det internationella arbetet.
– Vi har kompletterat varandra på ett fantastiskt sätt, säger Nils.
Vad är ni mest nöjda med att ha åstadkommit?
– För mig är det två saker. Det ena är att vi har lyckats att bli ett nätverk där medlemmarna känner att det är deras nätverk, trots att beslutet kommer uppifrån. Och det andra är det internationella samarbetet med våra Östersjögrannar, som vi och Finland drog igång. Det har blivit så bra och lever av egen styrka, säger Hans-Olof.
– Det är roligt att ha fått vara med på den här resan där Landsbygdsnätverket har medverkat till att organisationer och myndigheter samlas och samarbetar betydligt mycket mer nu är tidigare. Man märker rätt ofta att vissa personer är ganska ensamma om att jobba med sina frågor i sina organisationer. Men i nätverket hittar de helt plötsligt en person som jobbar med samma frågor men i en annan organisation. Det är otroligt roligt att vara med om, säger Nils.
När de nu loggar ut som samordnare är det främst människorna de kommer sakna, både kollegor på kansliet och de som är aktiva i nätverkets arbetsgrupper. Men ingen av dem lyckas helt släppa taget om sina hjärtefrågor riktigt än. Hans-Olof kommer att vara Sveriges representant i EU-projektet projektet Smart Rural och Nils är invald i styrelsen i Nuntorps Gröna kluster.
Och bland minnena från tiden med nätverket finns det många att välja mellan. Det som sticker ut är de stora träffarna, som Ullbaggegalan och Leaderträffen, och mötet med engagerade människor.
– Jag kommer sakna att träffa alla människor som gör verkligheten och som genomför projekt. Man möter deras engagemang och ser vad de har fått ihop med ganska små medel. Jag blir lycklig att det finns en sån skaparkraft, säger Hans-Olof.
– Att man har fått vara med och ta del av alla goda exempel och människor som med stolthet berättar om sina verksamheter. Det har varit en ynnerst att få vara med om det, säger Nils.
Publicerades