I fjälldalarna är man van vid att reda sig själv

Vilhelmina är Sveriges nionde största kommun till ytan men en liten kommun sett till antal invånare. MATtanken har givit sig ut PÅ SPANING och pratat med måltidschef Jenny Almroth om förutsättningarna för beredskap – i en fjällkommun.

Vilhelmina har drygt 6 200 invånare och det är stora avstånd mellan orterna i kommunen där skog, myr, fjäll och två fjälldalar dominerar landskapet.

– Vi har tolv kök i kommunen. Sju av dem är tillagningskök, varav fem ligger utanför Vilhelmina tätort och tillhör små skolenheter. Det är tio mil till det kök som ligger längst bort. De minsta köken lagar 20 portioner. Vi lagar 1 500 portioner om dagen när skolorna är öppna och 400 portioner när det är helg och lov, berättar Jenny Almroth.

De finns två tillagningskök i Vilhelmina tätort. Det är ett skolkök som lagar 800 portioner, och ett annat som lagar mat till förskolan och äldreomsorgen. I tätorten finns också ett större mottagningskök där det serveras mer än 400 portioner.

Beredskap för kris och krig

De stora avstånden gör att det alltid finns någon form av beredskap för det oväntade hos Vilhelminas invånare.

– Inte minst i fjälldalarna är man van vid att reda sig själv – i alla väder. Här finns också en medvetenhet om beredskapsfrågan i vardagen. Både små och stora kriser inträffar regelbundet, men våra kök är vana vid detta, de fixar det mesta. På Saxnäs skola, exempelvis, åker personalen med eleverna ut på fjället och har uteveckor varje år. I övrigt förbereder de flesta köken sig på en kris genom att öva. Senast hade vi övning tillsammans med förskolorna.

Kommunens beredskap för mer långvarig kris eller krig är en fråga som nyligen diskuterades i den samiska samrådsgruppen, där representanter från kommunledningen och de två samebyar som finns i kommunen träffas regelbundet.

– Detta ledde till att det gjordes en överenskommelse mellan kommunen och samebyarna. Vid händelse av långvarig kris eller krig kan kommunen avropa en större leverans av renkött. Samebyarna har egna slakterier och klarar packning och logistiken för detta, berättar Jenny. (Läs kommunens egen nyhet Länk till annan webbplats.).

Överenskommelsen gäller för Vilhelmina kommun men grannkommunerna har redan hört av sig och är intresserade av att göra något liknande.

– Fler saker än renkött är intressant för kommunen men än så länge har detta inte tagits vidare, kommenterar Jenny.

Viktigt med samiskt perspektiv

Att stötta de samiska näringarna är viktigt för Vilhelmina kommun som är ett samiskt förvaltningsområde. De senaste åren har den samiska samrådsgruppen till exempel avsatt extra resurser så att det ska gå att köpa in renkött till kommunens måltider.

– Vi direktupphandlar köttet till en av våra enheter som ligger i en fjälldal. Inom måltidsverksamheten jobbar vi också för att skapa ett matråd ihop med samebyarna.

Arbete för att främja mer lokal mat

Just frågan om att köpa lokalt producerad mat en av de stora utmaningarna för måltidsverksamheten.

– Jag skulle gärna ha kontinuitet i inköp av lokala varor, som ett sätt att öka försörjningsförmågan. Vi jobbar så hårt vi kan för att få in mer närproducerat men det är svårt eftersom det finns så få lokala odlare och livsmedelsproducenter.

Den senaste upphandlingen av livsmedel gjordes gemensamt mellan kommunerna Vilhelmina, Åsele, Dorotea, Sorsele och Storuman. På tidigare livsmedelsavtal fanns tre lokala leverantörer med, utöver huvudgrossisten. Men när det nya avtalet trädde i kraft förra året fanns ingen mindre leverantör med utan nu är det en stor grossist som levererar alla livsmedel.

Inom ramen för arbetet med Lokal mat Västerbotten, Stärkt livsmedelsberedskap inom Västerbotten, var Jenny i våras en av initiativtagarna till ett dialogmöte med lokala producenter.

– I dialogmötet hade vi även samarbete med BERAS international och Länsstyrelsen, berättar Jenny.

– Till mötet kom en mjölkproducent och ett företag som odlar potatis och grönsaker i en av våra fjälldalar. Vi får se vart detta leder men första steget är taget för att skapa relation och föra dialog. Vi kommer behöva fundera på hur vi kan bli bättre på att köpa färskt i säsong. När det gäller lokala varor, exempelvis mjölk, vore det en fördel om vi hade ett dynamiskt inköpssystem, DIS, avslutar hon.