"Frihet och att få vara med och producera mat till Sveriges konsumenter"

Hans pappa jobbar med datorer och hans mamma på bageri. Trots att Simon Persson inte har någon lantbrukarbakgrund har han drömt att bli just lantbrukare så länge han kan minnas. När han bara var 19 år, och precis hade gått ut gymnasiet, startade han eget och jobbar nu på två olika gårdar.

Klockan är sex på morgonen och mobilens alarm har precis väckt Simon Persson. Han stiger upp och gör sig iordning. En timme senare är han på plats i ladugården på en av de två gårdar där han jobbar. Han ger mjölk till kalvarna, utfodrar korna och skrapar rent. Vid halv nio är det dags för frukost i personalrummet. Där sammanstrålar han med sin bror, som jobbar heltid på just denna gård, ytterligare en anställd och sin chef. Senare på förmiddagen beger han sig utomhus för nya arbetsuppgifter. Under hösten är det dags för en sista sådd och skörd. När vintern kommer finns det tid att ägna sig åt underhåll och mer ladugårdsarbete. Och när snön faller hjälper han även till med snöröjning.

– Vintern är en lugnare period med mindre stress och man är inte alls väderberoende som man är under sommarhalvåret. Men det finns ju alltid saker att göra och jag gillar när det händer grejer, säger Simon.

Simon, som idag är 22 år, är uppvuxen i Habo, norr om Jönköping, vid Vätterns västra strand. Visserligen på en gård, men utan odlingar eller djur.

Ingen lantbrukarbakgrund

– Vi har lite skog och åkermark, men det arrenderar mina föräldrar ut. Pappa jobbar med datorer på Jönköping Energi och mamma arbetar på ett bageri. Så jag har ingen lantbrukarbakgrund. Däremot är min morbror lantbrukare och har en gård utanför Töreboda där jag och min bror tillbringade mycket tid när vi var unga. Det var säkert där mitt intresse för lantbruket föddes.

Han säger att han alltid haft svårt för att sitta still, så för honom var det självklart att välja ett yrke som var fysiskt, där han kunde få vara mycket utomhus och uppleva årstidernas växlingar.

– Jag ville absolut inte jobba med datorer som pappa utan har velat bli lantbrukare så länge jag kan minnas. Det som lockade var att få vara med djuren och se dem växa upp. Och att odla och kunna följa hela kretsloppet från sådd till skörd.

När det var dags att välja gymnasium var han klar över att det skulle bli ett naturbruksgymnasium – men frågan var vilket? Valet föll till slut på Stora Segerstad Naturbrukscentrum utanför Gislaved.

Kul bo på internat

– Jag hade en äldre kompis som gått där och när de hade öppet hus-dagar åkte jag dit och det kändes helt rätt. Dessutom skulle jag få bo på internat och tänkte att det kunde vara kul att testa på att bo hemifrån. Det var lite konstigt i början, men efter bara någon vecka hade jag vant mig och det flöt på hur bra som helst.

Utbildningen gav honom det han behövde, säger Simon, både praktisk och teoretisk kunskap. Skolan har växtodling och djur; kor, tjurar, grisar och får, så han fick prova på olika inriktningar.

– Jag fastnade för kor och köttdjur, det var roligast och mest intressant. Och det tycker jag fortfarande …

Samma år som han gick ut gymnasiet startade han eget så att han kunde bli f-skattare.

– Jag tänkte att det var smartast eftersom jag började jobba på flera olika gårdar och i framtiden kanske jag vill investera i en maskin, och då kan jag ta den på företaget.

Började jobba tidigt

Den ena gården som han började jobba på hade han haft kontakt med sedan han gick i högstadiet. Först gjorde han praktik där när han gick i åttan och efter det sommarjobbade han på gården.

– Där har man tjurar och med tiden har det blivit mer och mer jobb på den gården. Efter studenten började jag jobba där två dagar i veckan.

Den andra arbetsplatsen är en mjölkgård och där jobbar hans bror heltid. Simon hoppade in extra och numera arbetar han där tre dagar i veckan.

Drömmer om en egen gård

– Det fungerar fint att fakturera olika uppdragsgivare och jag tänker fortsätta med det ett bra tag till. Än så länge trivs jag med det upplägg jag har. Med tiden har jag fått ta mer ansvar och är med och planerar verksamheten, vilket jag tycker är kul. Hur det blir i framtiden, om tio eller tjugo år, är svårt att säga. Det är klart att jag drömmer om en egen gård, men det handlar om så otroligt mycket pengar, så det går nog inte. Fast några planer på att byta jobb eller inriktning har jag inte.

Han säger att han inte tjänar några stora pengar på sina jobb, men att han känner sig nöjd med det han har och att kunna se resultat av tiden och kraften han lägger ner.

– Det är det som gör att jag vill fortsätta. Pengar är inte allt här i världen!

Han tillägger dock efter en stund att en av de största utmaningarna med att vara lantbrukare förstås ändå är ekonomin.

Jobba hårt för att få avkastning

– Man måste veta vad man gör och se till att utföra olika sysslor vid exakt rätt tid, annars kan man förlora stora summor. Man måste till exempel så och skörda när det är som bäst förutsättningar, så att kvaliteten på grödorna blir riktigt bra. Och man måste ta hand om sina djur så att de växer som de ska och att korna blir dräktiga när det är tid för det så att de producerar mjölk som planerat … Man får gå in rätt hårt för det här om det ska ge någon avkastning.

– Jo, en sak till som är en utmaning, kom jag på, är faktiskt att hitta personal som vill jobba inom lantbruket! Vi behöver både avbytare och sådana som vill arbeta mer på gårdarna.

Omvänt är de största fördelarna med att vara lantbrukare friheten som följer med jobbet.

– Det och att få vara med och producera mat till Sveriges konsumenter. Och att det är så många och varierande arbetsuppgifter. Det är roligt att jobba utomhus och uppleva naturens olika årstider. Jag vill ha det så här, trivs bra med det.

Han menar att det är viktigt att fler unga väljer att jobba inom lantbruket.

– Jag tänker att man måste prata mer om lantbruk i skolan, förklara hur maten produceras och varför det är så värdefullt att vi har matproduktion i Sverige och inte är helt beroende av import. Gårdarna borde ta emot fler studiebesök och låta unga prova på olika sysslor. Många bor ju i städerna och har kanske ingen uppfattning om hur maten kommer till. Det är en brist.

Men, tillägger han, han tror att lantbruket håller på att bli en mer attraktiv bransch.

Klasskamraterna fortfarande inom lantbruket

– Vi var faktiskt ett 20-tal elever i min klass för tre år sedan, det var verkligen ingen liten klass. Vi har kontakt med varandra än idag och nästan alla jobbar fortfarande inom yrket.

Han säger att han känner stolthet över flera saker.

– Kanske allra mest över att jag kommit in så bra i yrket och lärt mig mycket på ganska kort tid. Jag vet hur saker går till och vad som förväntas av mig. Det är jag stolt över.

På frågan om hur han skulle beskriva sig själv säger han att han är något av en mångsysslare och trivs som bäst när det händer saker.

– Jag frågade faktiskt mina chefer inför den här intervjun hur de ser på mig och de säger att jag är arbetsam och inte ger upp inför en utmaning. De verkar nöjda med mig, och jag är också nöjd! Långa dagar och arbete på helger ibland stör mig inte.

Självklart att ställa upp

– Jag har vänner som inte jobbar inom lantbruket och de fattar inte alltid vad mitt arbete innebär och undrar över mina långa dagar. För dem är det lite konstigt att jag ställer upp och jobbar när det är bra väder och på helger och så, men för mig är det självklart att göra det.

Fast ibland är han såklart ledig och umgås då gärna med kompisar eller familjen.

– Min tvillingsyster bor i Linköping och pluggar till psykolog, henne brukar jag hälsa på ibland. Och så har jag en verkstad hemma där jag har lite olika projekt på gång, som ett par bilar och lastmaskiner som jag skruvar på. Jag gillar att reparera saker.

– När jag mår som allra bäst? På förmiddagarna! Det är bästa tiden på dygnet för då har man nästan hela dagen framför sig. Man har jobbat några timmar och kommit igång, men har ändå många timmar kvar att utföra olika sysslor på. Efter frukost, vid nio, halv tio är en riktigt bra tid. Då har jag druckit mitt kaffe och är redo att fortsätta köra.

Några planer på att lämna Habo, där han både bor och jobbar, har han inte. Det där med stadsliv är inget för honom.

– Nej, jag gillar inte städer! Det bästa med staden är när man får åka hem till landet igen. Det är så trångt i städerna och bilar överallt. Jag vill leva mitt liv på landet.

Text: Colette van Luik