"Jag är min egen chef med mycket frihet fast under ansvar"

Tjugotreårige Linus Olsson i Kungsör är sjätte generationens lantbrukare och visste redan som liten att han en dag ville ta över familjegården. Han säger att han vill respektera det hans föräldrar och farföräldrar byggt upp, samtidigt har han egna idéer om hur verksamheten kan utvecklas. Men än är det inte dags och han njuter av att ha sin familj samlad runt sig, som i en riktig Bullerby.

Klockan är halv fyra på eftermiddagen. Linus Olsson skyndar på stegen så att han inte blir sen. Han öppnar dörren till farfars hus och där sitter större delen av familjen redan samlad; farfar, farmor, pappa, mamma, Linus ena bror, broderns sambo och deras dotter på två och ett halvt år. Kaffet hälls upp och fikabrödet skickas runt bordet.

Varje dag är det tradition att, för de som kan, samlas klockan halv fyra hos farfar Lasse, 80 år. Här kan man prata av sig om det dyker upp problem, få goda råd och tips. Inte minst från Lasse som Linus beskriver som något av en mentor för de andra.

– Det var farfar jag åkte med i traktorn som barn och det är mycket tack vare honom som jag blev intresserad av lantbruket. Han lagar och konstruerar maskiner och den kunskapen har han fört över till mig. Han är en inspiration på många sätt. Det är en förmån att få ha honom i livet och jobba tillsammans med honom.

Linus är tillsammans med sina två bröder uppvuxen på familjegården Norrby gård i Kungsör i Västmanland och att vara lantbrukare finns i hans DNA.

“Föddes i en traktorhytt”

– Farfar brukar skämtsamt säga att jag föddes i en traktorhytt och min storebror med en hammare i handen!

Med åren har företaget växt. Det började som en mindre fårbesättning som med tiden växt till en av de största i Sverige med över 1 000 tackor. Efter att nötkreatur varit frånvarande i drygt 30 år införskaffades för några år sedan åtta dräktiga kor. Idag är antalet uppe i 20.

– Mamma och pappa var på Nya Zeeland och såg hur man använde nötkreatur för att växelbeta med fåren, dels för att nyttja gräsets potential, dels för att hålla ner parasittrycket. Fåren får beta av fållorna och korna kommer in efter dem och betar det som fåren inte vill ha.

Lamningen sker i två perioder, en vid årsskiftet och en i april, sedan är det dags att komma ut på bete. Korna kommer ut på bete ungefär samtidigt. Nötkreaturen fungerar bra på de betesmarker där växtligheten är grövre, det är gräs som fåren inte äter.

Dikor och tjurkalvar

Förutom höst-och vårlamm och de numera 20 dikorna säljer man vidare tjurkalvar efter avvänjning, samt brukar 250 hektar åker och 150 hektar beten.

Efter naturbruksgymnasiet i Linköping började Linus jobba hemma på heltid, där han även började med entreprenadkörning, främst spridning av kalk och gödsel, och annan maskinstationsverksamhet.

– Numera är jag mest intresserad av växtodling och korna, jag var mer engagerad i lammproduktionen när jag var yngre. Men det är kul med djur, maskiner och att kunna styra sina dagar som man vill. Att vara lantbrukare är det bästa jobb man kan ha. Jag trivs väldigt bra och gillar att jobba ihop med pappa, min storebror och farfar.

Hans mamma arbetar på förskola och den yngre brodern kör bärgningsbil. Linus och hans pappa är de som jobbar heltid på gården medan storebror jobbar som snickare med egen firma men jobbar på gården i mån av behov och tid. Man har även två anställda som arbetar heltid med djuren.

Dagarna ser olika ut

– En vanlig vårdag börjar ofta med att jag går och kollar till kor och kalvar, tittar om det kommit någon ny kalv under natten, för att sedan se till att alla har foder och halm i bäddarna. Senare på dagen brukar jag jobba med service och underhåll av maskiner inför kommande säsong. När det är dags för sådd och skörd blir det ofta långa dagar och då lyssnar jag mycket på poddar, musik och pratar i telefon för att fördriva tiden.

Just växtodling intresserar Linus lite extra.

– Vi både äger och arrenderar mark och växtodlingen har vuxit för varje år. Vi odlar vall, höstvete, korn, havre, ärter, majs, lite foderraps och en del specialblandningar till lammen.

Han säger att han mår som bäst när det är mycket att göra på gården.

– Det ska vara lagom stressigt, då är det roligt.

Perioder när det är lite lugnare, som efter vår-och höstbruket, brukar han passa på att träffa kompisar, både barndomsvänner och vänner han fick på gymnasiet som delar hans intresse för lantbruket.

– När jag gick på högstadiet var det bara jag som var “bonnunge”, men när jag började naturbruksgymnasiet insåg jag att det fanns fler som jag. Det var kul att träffa likasinnade, och det gör jag även i vår lokala LRF-avdelning, där jag är vice ordförande.

Gillar att köra båt

Han gillar också att åka båt på Mälaren när det är sommar. Familjegården har en samfälld brygga vilket gör det enkelt och smidigt att ta sig ut.

– Jag har en Ockelbo T17, en lagom stor motorbåt som går fint på sjön.

Annars gillar han att hålla sig på gården, det finns alltid saker att göra.

– Jag är ofta i verkstan och pillar med något. Bästa platsen på jorden är nog ändå hemma … Jag är väldigt hemmakär och trivs bra här. Jag bor i ett eget litet hus, och mina bröder har sina hus, och mina föräldrar och farföräldrar … Vi bor alla väldigt nära varandra. Det är rena Bullerbyn!

Linus är ju född in i lantbruket, vilket gör att han mycket väl känner till yrkets alla för- och nackdelar, men för de som inte har den bakgrunden kan det vara tufft att komma in i det, menar han.

– Jag vet ju vilken bredd på yrken det finns inom lantbruket, det finns så många olika arbetsuppgifter och dessutom modern teknik som underlättar jobbet. Det gäller att visa upp dessa sidor så att vi får in fler unga i lantbruket. Det finns något för alla, både för den som är djurintresserad, odlingsintresserad eller teknikintresserad …

– Man borde också lyfta fram att det finns en stor frihet inom yrket. Jag styr till stor del mina dagar och är min egen chef med mycket frihet, fast under ansvar.

Lönsamheten tuff

Baksidan av myntet är dock att det är en ständig kamp att få lönsamhet i verksamheten.

– Oavsett hur kul man tycker att jobbet är måste man ändå ha lönsamhet och dessvärre är det lågt spannmålspris just nu. Dessutom ställer vädret ofta till det och vi kan förlora stora arealer om det är för torrt, eller för blött.

Det positiva är dock att köttpriserna gått åt rätt håll de senaste åren, vilket är en fördel för Linus och hans familj som säljer tjurkalvar till slakt.

När det gäller framtiden vill åtminstone en av bröderna tillsammans med Linus ta över gården. En tanke är att starta ett driftsbolag så att bröderna ska kunna bli delägare.

– Pappa är väldigt drivande att vi ska komma i gång. För som han och farfar gjorde det blev det ganska sent med generationsskiftet. Pappa vill att vi ska ta över och göra vårt eget. Jag känner väl att det är några år bort, men vill ändå komma i gång ganska snart.

Vill föra arvet vidare

Det som motiverar att ta över familjegården är att få föra arvet vidare.

– Jag är sjätte generationens lantbrukare på gården och det känns roligt att få ta vidare det som gått i arv i generationer och känna stolthet i det. Att driva verksamheten framåt och utveckla den.

Att ta över gården och jobba som lantbrukare menar han är en livsstil, inte bara ett jobb.

– Det låter kanske klyschigt, men det är svårt att skilja på jobb och ledighet, det flyter ihop. Det kan vara knepigt att koppla av och inte jobba, men jag ser det inte bara som en nackdel. Jag kan styra mina dagar själv till stor del, vilket är en enorm fördel. Men visst, för en framtida flickvän eller sambo kanske det blir svårt att förstå, om hon själv inte är i branschen.

När det gäller förändringar eller utvecklingsområden menar Linus att det är viktigt att gården är lönsam och relevant.

– Jag vill fortsätta att utveckla nötproduktionen och utöka besättningen. Sedan vill jag värna markerna vi har, underhålla och sköta om dem. Se till att det dikas, kalkas och gödslas på rätt sätt. Det har vi jobbat mycket med de senaste åren.

Svår balans

En lite svår fråga är den om hur man balanserar respekt för tidigare generationers arbete med sin egen vilja att förändra och utveckla verksamheten.

– Jag har tänkt mycket på den frågan och den är lite jobbig … Mamma och pappa har ju byggt upp varumärket med lammen men själv har jag inte så stort intresse av den biten. Det gör mig lite kluven inför framtiden.

– Men pappa vet att jag känner så här, vi har pratat om det. Han pressar inte mig eller mina bröder, vi får göra det vi känner att vi måste och utveckla gården på det vis vi vill. Han är noga med att vi ska få ha våra egna idéer, vilket ändå känns skönt.

Text: Colette van Luik