Lokal livsmedelsproduktion – från kalv till kund

På Bramstorps gård utanför Ingelstad i Småland har lantmästare Karin Olsson byggt upp en nötköttsproduktion där hela kedjan finns samlad, från kalvuppfödning till lokal försäljning av köttet. Med hjälp av investeringar och många arbetstimmar har gården utvecklats till ett modernt lantbruksföretag.

På Bramstorps gård i Småland föder lantmästare Karin Olsson upp kalvar och tar samtidigt nya steg som livsmedelsproducent i värdekedjan. Samarbetet med Börjes varuhus i Tingsryd, där maken Niklas Rungegård arbetar, ger nya möjligheter. Karin får kontroll över produktionen från kalv till kund. För butiken är det värdefullt att kunna erbjuda lokalt producerat kött och kunderna uppskattar att veta var maten kommer ifrån.

Drivkraften är både ekonomisk och personlig.

– Som företagsledare vill jag ha en god lönsamhet men också ett vettigt liv. Det handlar om att ha en riktigt bra djurmiljö men också om sådant som att kunna vara ledig ibland fast man driver lantbruk.

”Bygg inte bort åkermarken!”

Gården brukar omkring 550 hektar mark, men bara en mindre del är deras egen. Resten arrenderas från olika markägare.

– Arrenden är avgörande för att vi ska kunna bedriva produktion i den här skalan. De är viktiga för svensk livsmedelsförsörjning för alla lantbrukare kan inte köpa gårdarna de driver.

Skyddet av jordbruksmark är en fråga Karin Olsson brinner för.

– Vi producerar våra livsmedel på den här marken och den kan inte återskapas. Vi lånar den av våra barn och har ett ansvar att förvalta den. Därför är det viktigt att inte bygga bort åkermark.

Många års avelsarbete

På sikt hoppas Karin Olsson skapa ett mer hållbart arbetsliv.

– Om fem år är målet att kunna vara ledig varannan helg.

Och just nu arbetar hon för att öka värdet i produktionen utan att bygga större.

– Vi har en fodermix som ger goda resultat och många års avelsarbete har gett bra kalvar. Vi vaccinerar mycket och köper de bästa tjurarna.

När Karin Olsson ser tillbaka på sin resa som företagare finns en avgörande sak hon ofta tänker på.

– När jag var liten önskade jag mig en ko. Efter gymnasiet köpte jag en kalv från en ko jag tyckte om. Hon hette Rebecka.

I dag finns flera generationer efter Rebecka kvar i besättningen.

– Vi äger nästan tusen nötkreatur och är lika glada över dem alla och jag är väldigt stolt över vad de producerar.

Stöd som ger nya möjligheter

Utbyggnaden av gården har skett steg för steg. Ett viktigt projekt var det nya ungdjursstallet som byggdes 2024 med stöd från Landsbygdsprogrammet.

– Vi hade inte kunnat bygga utan stödet. Investeringen låg på runt åtta miljoner kronor och stödet på 2,4 miljoner och att vi själva sköt till en del av pengarna gjorde att banken vågade låna ut resten.

Det nya stallet rymmer omkring 260 djur och modern utrustning har gjort arbetet betydligt mer effektivt.

– Den gamla ladugården tog fem gånger så lång tid att sköta. Nu har vi större omsättning med mindre arbetsinsats.

Text: Colette van Luik