Mervärden i all sin enkelhet

Det enkla och ibland spontant påkomna är oftast det som blir bäst i längden. Det finns många exempel ute i landets måltidsorganisationer på till synes enkla, men egentligen synnerligen smarta, lösningar. Det kan handla om problemlösning i vardagen där en liten insats kan göra stor skillnad.

Jag hörde häromsistens om ett initiativ i Munkedals kommun där det, precis som på många andra ställen, finns problem med att barn och ungdomar i skolan inte äter tillräckligt med frukost hemmavid för att orka med både sig själva och skolarbetet fram till lunch. Därför testar nu kommunen att på en skola servera havregrynsgröt, mjölk och äpplemos till alla som vill på morgonen. Vad enkelt och smart, tycker jag! Och när man skippar mackor och andra tillbehör blir det enklare både kostnads- och hanteringsmässigt att erbjuda frukost.

För några år sedan dök idén om smakskedar vid serveringsdiskarna upp. Smakskedar är verkligen ett enkelt sätt att få matgästerna att våga smaka på maten. Och när matgästerna bara lägger sådant på tallriken som de tycker om och ämnar äta upp – då minskar även matsvinnet. Vilken bonus.

Just nu pågår många diskussioner kring vildsvinskött i offentliga kök och även i det sammanhanget märker jag att det enkla är det som funkar bäst. Byt helt enkelt ut färsen i köttfärssåsen till vildsvinsfärs och få på så sätt in köttet i vardagsmenyn.

På tal om spontant påkommet så vaknade jag första söndagen i oktober och funderade på hur det skulle bli att återgå till kontoret efter pandeminedstängningen. Jordbruksverket har ett sprillans nytt hus i Jönköping där vi för första gången skulle få träffas på riktigt efter ett och ett halvt år med distansarbete. Måndagens kalender var fylld med möten och inte så mycket plats för att ta igen allt det där snicksnacket som inte blivit av under pandemin. Men vi har ju lunchen. Tanke ... och handling! Jag kokade borsjtj (rödbetssoppa) och tog med mig och bjöd alla som jobbar på min enhet på lunch. Ingredienserna fanns runt knuten och med matberedare och en stor gryta så var det fort fixat. Brödkakor och äppelkaka fanns i frysen och med smör och bröd och yoghurttopping till soppan så var menyn komplett. Snacka om att vi fick en måltid med mervärden när jag tillsammans med 15 av mina härliga arbetskamrater snurrade runt i vårt nya lunchrum och värmde soppa och skar bröd och därefter satt ner tillsammans och gladdes åt att äntligen få ses igen. Det som är så fantastiskt i vårt land är att möjlighet att ta tillvara på måltidens mervärden och gemenskapen kring måltiden, den återkommer runtomkring oss varje dag. Inte minst på våra förskolor, skolor och äldreboenden – men handen på hjärtat – gör vi det?

Det finns många fler infallsvinklar och perspektiv kring offentliga måltider som vi märker att det finns ett behov av att stöta och blöta för att tillsammans hitta (enkla?) lösningar på. Häng med oss in i StudioMATtanken framöver och bidra med din kunskap och ditt perspektiv.

Hoppas att vi ses där!

Eva Sundberg, projektledare, MATtanken