”Vi har räddat skog – och gjort något av den”

Att förvandla en traditionell turistanläggning till ett designhotell i trädtopparna är en minst sagt djärv satsning. Men makarna Lindvall i Harads hittade rätt samarbetspartners och rätt kunder och idag är det runt 20 familjer som livnär sig på Tree Hotel och dess kringverksamheter.

Före omgörningen för tio år sedan hade anläggningen utanför Boden blygsam lönsamhet och ägarna Kent och Britta Lindvall hade under en längre tid funderat över hur verksamheten kunde utvecklas.

De hade sneglat på ishotellet och insett att det fanns stora möjligheter kopplade till naturturism. Av en slump kom de i kontakt med tre internationellt erkända arkitekter.

– Vi hade höga ambitioner, men det var också viktigt för oss att kunna ge något tillbaka till bygden och använda oss av de naturresurser som finns i Harads, som norrskenet och träden. Nog borde det gå att utveckla något nytt och modernt i samklang med naturen? säger Kent Lindvall.

Trädhus var på intet vis någon ny företeelse, men att kombinera konceptet med nyskapande arkitektur var en helt ny idé. Parallellt med arkitektarbetet började Kent och Britta Lindvall knyta andra kontakter för att förverkliga sin idé. Länsstyrelsen och Norrlandsfonden bidrog med finansiering och Bodens näringslivskontor var till stor hjälp genom att förmedla kontakter.

Och bara två år efter att idén tog konkret form så kunde de första husen invigas.

Viktig för bygden - och tvärtom

Idag är Tree Hotel ett internationellt gångbart turistmål som lockar besökare från hela världen. Här finns inte bara ett väldigt exklusivt och annorlunda boende utan även restaurang, aktiviteter och transporter.

– För oss har det varit viktigt att bygga upp en verksamhet som är hållbar ur alla aspekter, inte minst ekonomiskt. Därför har vi riktat in oss på besökare som har råd att betala för hög standard och transporter. Det kommer familjer och par från hela världen för att vistas en helg här. Om det ska fungera måste såväl standard och bekvämlighet som transporten till flygplatsen fungera klanderfritt, förklarar Kent Lindvall.

Tree Hotel har varit viktig för bygden. I området har fem till sex företag byggts upp som bidrar med service som guider och transporter. Ett tjugotal familjer livnär sig på att arbeta för verksamheter som kan kopplas till Tree Hotel.

Paret Lindvall är väldigt stolta över sitt bidrag till bygdens utveckling, men här finns också en viktig lärdom.

– Vi har länge varit engagerade i bygdeutveckling och vi är medvetna om kraften i eldsjälar och ideellt engagemang. Men i längden måste privata intressen och ekonomiska incitament ta över. Det går inte att långsiktigt förlita sig på enstaka personer, det kan inte hänga på att folk ska vilja ställa upp ideellt, menar Kent Lindvall.

Forskning, utbildning och lokala aktörer i samspel

Under utvecklingen av Tree Hotel har kopplingen till forskningen och olika utbildningsaktörer hela tiden varit närvarande. Luleå Tekniska Universitet och Statens provningsanstalt i Skellefteå räknade på hållfastheten för träden. Sveriges Lantbruksuniversitet var involverade för att ta reda på hur träden skulle reagera. Tillsammans med lokala aktörer tog man själva fram konstruktioner för infästning i träd och arkitekturutbildningar har flera gånger varit på besök. Bara för att nämna några kopplingar.

Riskkapitalet som behövdes fick man fram på nära håll.

– Det var en lokal bank i Boden som tog risken. Bankdirektören hade mod att göra det – han brukar säga ”det var det roligaste projektet som jag nånsin varit inblandad i”, säger Kent Lindvall.

Idag har Britta Lindvall gått i pension från Tree Hotel och istället engagerat sig i ett lokalt projekt för att stärka besöksnäringen i bygden. Och det finns fler planer i samma riktning, berättar Kent Lindvall.

– Vi vill långsiktigt skapa ett projekt, kanske en stiftelse, där en liten avkastning från turisterna ska gå till att underhålla och ansvara för ett skogsområde så det inte avverkas utan istället anpassas till besökarnas behov. Men det får vi berätta mer om vid ett annat tillfälle.

Text: Jakob Hydén