Akvaponi – vad kan vi lära oss av genomförda svenska projekt?

Akvaponi är ett matproduktionssystem där man kombinerar fiskodling med växtodling i ett kretsloppssystem. Ett flertal projekt inom området har genomförts i Sverige under programperioden 2014-2020. I denna artikel har vi sammanställt slutsatser från dessa.

Text: Thomas Hjelm, Geographical Expert Sweden for FARNET Support Unit

Projekt finansierade med medel från Europeiska Havs- och Fiskerifonden ökade fokus på fisk och vattencirkulerande system under programperioden 2014-2020. Arbetet med att ta fram Leader-strategier för 2021-2027 har pågått under 2021. Möjligheterna för kommande Leader-områden är stora för att stödja projekt inom akvakultur inkluderande akvaponi och landbaserad fisk- och grönsaksodling.

Tillsammans med dessa typer av projekt finns det potential för våtmarksprojekt, inte enbart fokuserade på kväve- och fosforreduktion, utan också på fiskreproduktion (t.ex. ”gäddfabriker”) som i nästa steg ger ett ökat fiskbestånd i havet eller sjön. Potentialen för att ytterligare utveckla och effektivisera fiskodling bör undersökas.

Cirkularitet av våra resurser är idag viktigare än någonsin. Genom att placera fiskodlingar på land, inomhus eller utomhus, har vi möjlighet att rena vattnet i odlingen innan det släpps ut eller återanvänds.

Akvaponi – en av lösningarna på fiskets utmaningar

En växande befolkning betyder att mer fisk konsumeras. Trålningsfisket har ökat. Hav som Östersjön har historiskt haft stora bestånd av torsk, strömming, lax, havsöring, abborre och gädda. Övergödning, relativt stora fiskekvoter, stort antal predatorer som säl, häger och skarv, storspigg och syrefria bottnar har reducerat fiskbestånden.

Många människor och projekt lyfter fram dessa utmaningar. Teoretiskt men också praktiskt finns det flera lösningar till vissa av utmaningarna, men för en lång tid framöver är uppskattningarna att fiskbestånden är otillräckliga för humankonsumtion. Parallellt med arbetet med att återställa fiskbestånden är landbaserad fiskodling en lösning. I kombination med en grönsaksodling kallas detta för akvaponi.

Att odla grönsaker i vatten kallas hydroponisk odling. Genom att addera fisk till processen får man en akvaponisk odling. Vattnet cirkulerar, fiskens avföring avlägsnas, bakterier konverterar nitrit till nitrat och möjliggör plantornas näringsupptag. Det renade vattnet flödar tillbaka till fisktanken och processen startar om.

Vad har vi lärt av de genomförda svenska akvaponi- och våtmarksprojekten?

Projekten fokuserade på fasen innan byggandet av produktionsenheten. Lokala förhållanden, tillstånd, tekniker, distribution, marknad och ekonomi.

Projektet ”Akvaponi - recirkulerande vattenbruk”

Projektet genomförde en studie som undersökte möjligheterna att etablera en fiskodling synkroniserad med existerande växthus och med värme från den lokala cementindustrin.

Slutsatserna var att vattnet volymmässigt räckte till och att det hade god kvalitet samt var temperaturmässigt rätt. Markområde för etableringen fanns och en process för att separera avföring existerade. Marknaden för produkterna fanns. En småskalig fiskodling, mindre är 50 ton foder, betraktas dock inte som lönsam. Om anläggningen kan skötas som ett komplement till existerande växthus, det vill säga som en akvaponi, ser kalkylen bättre ut.

Projektet “Etablering av landbaserad laxodling”

Projektet undersökte appliceringen av lagar och regler kring landbaserad fiskodling och insåg att existerande regelverk inte var anpassat för landbaserad fiskodling. Under tillståndsprocessen adderades krav från myndigheterna och en form av handbok togs fram som kan assistera framtida intressenter.

Projektet "Berga Akvaponi testbädd"

Vid Berga naturbruksgymnasium, söder om Stockholm, startade ett samverkansprojekt mellan Haninge kommun och Kungliga Tekniska Högskolan 2012, som grund för en doktorsavhandling av Björn Oliviusson. Målet var att skapa ett projekt där man undersökte möjligheterna att använda dagvatten för produktion av mat i ett växthus.

Ursprungstanken var att placera växthuset på ett hustak för att kunna använda överskottsvärme från ventilationssystemet för att värma växthuset. Genom att samla upp regnvattnet på taket, utgick projektet från att vattenkvalitén var bra och att belastningen på det lokala avloppssystemet kunde minskas. Regelverk stoppade dessa ambitioner och istället placerades växthuset på marken på Berga Naturbruksgymnasium. Akvaponisystemet startade med tomater samt tilapia (Oreochromis niloticus) i fisktanken. Det kupolformade växthuset, valt för sin robusta träkonstruktion och bra isolering, visade sig snabbt vara energieffektivt. Under sommaren var det problem med att ventilera överskottsvärme vilket gav en temperatur som tomaterna inte tålde. Hög fuktighet blev också ett problem.

Tidigare försök med tropiska växter som bananer och papaya, planterade i krukor, visade att de trivdes väl i den varma, fuktiga miljön. Systemet konverterades därför till att producera perenna tropiska växter. Dessa växter trivdes också mycket bra i det akvaponiska systemet. En intressant reflektion är att produktionstiden och skörden är ekvivalent till den på Madeira och Kanarieöarna. Kvalitén är lika eller överträffar importerade produkter. Projektet fick stor uppmärksamhet och har haft 16 200 besökare från 36 länder. Det som återstår är att se över den kommersiella potentialen.

Projektet ”NGO Refarm Linné”

Projektet har fått stöd från Leader för att sprida kunskapen om hållbara produktionsmetoder, framförallt med syftet att många fler uppmuntrades att starta småskaliga anläggningar och då använda akvaponi-tekniken. Leaderprojektet inkluderade även att skriva en handbok om akvaponi.

Projektet ”Utvecklingscentrum för vatten (UCV)”

Projektet erhöll stödmedel från Leader Stockholmsbygd för att genomföra ett antal webbinarier om akvaponisk produktionsteknik som ett sätt att utveckla lokal matproduktion. Man byggde också ett mindre akvaponiskt system. UCV insåg systemets potential och inspirerades att starta en tvåårig utbildning för akvaponitekniker. Utbildningen är nu officiellt godkänd och de första studenterna började utbildningen i augusti 2021. En, för Europa, unik utbildning.

Möjligheter till expansion men också problem

Målet med projekten som redovisats ovan har varit att sprida resultaten och bidra till en ökad hållbar, lokal produktion. De uppenbara fördelarna med ett system som är vatten- och näringseffektivt, som inte använder bekämpningsmedel eller antibiotika och samtidigt är flexibelt och miljövänligt, är parametrar för en snabb expansion. Det finns dock några hinder att överkomma.

Ett ganska ungt system saknar produktionsdata för de nya plantorna och fiskarterna. Under de senaste åren har universitetet i Wageningen, Nederländerna börjat undersöka potentialen i att odla tropiska frukter i norra Europa. Projektet i Berga verkar vara på rätt väg och produktionsdata kommer inom de närmaste åren.

Regelverket är svårare att komma förbi. I Sverige är regelverket kring fiskodling fortfarande baserat på odling i öppna kassar i sjöar och i Östersjön. Konsumtionen av foder och utsläppet av föroreningar till miljön är grunden i det som reglerar produktionens storlek. Många ser det komplicerade byråkratiska systemet som huvudproblemet. Regeringen är medveten om problemen och saker och ting blir långsamt lättare.

Att få produktionen ekologiskt certifierad ses av många som ett sätt att kunna konkurrera med billiga importprodukter. Men EU-föreskrifter anger att ett helt slutet akvatiskt produktionssystem inte kan betraktas som ekologiskt, trots de miljömässiga fördelarna i ett sådant system. De akvatiska odlarna kan redovisa fördelarna och på så sätt verka för ett förändrat synsätt från EU.

Tills dess att föreskrifterna regleras, blir tydligare, kommer etableringen av nya akvaponiska produktionsenheter troligen att vara låg.

Ett nationellt men överkomligt problem i Sverige är att universiteten ännu inte har startat utbildning och forskning inom det tvärvetenskapliga området kring akvakultur och jordbruk. I Sverige finns också ett stort överskott av spillvärme som idag inte används för produktion. Det är troligt att den stora potentialen av miljövänlig energi kommer att användas så snart föreskrifter och regelverk korrigeras.