Ätbara svampar ger både mat och bränsle

Svampar som ostronskivling, shiitake och kungsmussling växer just nu i ett svamprobotlabb på SLU i Umeå. Det fina med odlingsmetoden är att den både ger mat och biobränsle. Tack vare medel från EIP-Agri kan forskarna i samarbete med företaget Biosteam visa att det går att effektivisera svampodlingen ytterligare och göra den både billigare och snabbare.

Shiitake är näst champinjon den mest odlade matsvampen i världen. Men den metod som används för att odla svampen är både kostsam och är energikrävande då träet steriliseras med ånga.

– Globalt kräver shiitakeodling mycket manuellt arbete eftersom tekniken inte är så utvecklad. Detta gör det nästan omöjligt att upprätthålla en god ekonomi om man ska börja med svampproduktion i Sverige, menar docent och forskare Shaojun Xiong vid Institutionen för skogens biomaterial och teknologi på SLU i Umeå.

Dessutom är det så att innan man kan börja odla måste veden som svampen ska växa på steriliseras genom att hettas upp till 120 grader. Men – nu har forskarna i Sverige visat att det räcker att upphetta till 80 grader, vilket minskar energiförbrukningen och kapitalkostnaderna. Förutom att det blir billigare har försöken dessutom visat andra positiva effekter.

Automatiseringsprocess och förkortad odlingscykel

– En traditionell odlingscykel för shiitake är mellan 120 och 150 dagar. Med våra patenterade enheter och automatiseringsprocess har vi nu fått ner den till 90 dagar. Vi minskar också det manuella arbetet med 30 procent, vilket också bidrar till att minska arbetskostnaden. Dessutom blir skörden större, säger Shaojun Xiong.

Men man har även upptäckt att svampodling kan vara användbart när man tillverkar etanol från ved. Svamparnas sätt att bryta ner veden liknar nämligen så kallad termo-kemisk process som man normalt använder för att förbehandla ved inför etanoltillverkning.

– Svampen livnär sig till stor del på att bryta ned vedens lignin, en av huvudbeståndsdelarna i trä, med de enzymer mycelet producerar. Ligninhalten sjönk från 18 procent till så lågt som fem procent. Samtidigt fanns nära 80 procent av allt socker kvar, vilket gör det möjligt att framställa etanol av restsubstratet.

Minskade kostnader

– Integrerad odling av svamp och produktion av bioetanol som baseras på den nya och innovativa metod som vi har tagit fram minskar kostnaderna. För svampproduktionen rör det sig om minst en tredjedel lägre kostnader. Dessutom kan svamparnas nedbrytning av substratet ersätta termo-kemisk förbehandling som normalt används för att producera etanol från ved.

Denna termo-kemiska metod står för ungefär 30 procent av de totala kostnaderna för etanolproduktion. Svampodling på svensk vedråvara är ett intressant koncept för att i framtiden producera både mat och biobränsle. Forskarnas mål är nu att integrera bränsle- och matproduktion för att lösa framtida problem och man hoppas att det blir fart på den inhemska odlingen av matsvampar som livnär sig på ved.

– Det handlar om ett nytt tillvägagångssätt för bioraffinering av vedartad råvara samtidigt som det leder till två huvudprodukter: proteinrik mat och biobränsle. Våra patenterade innovationer kommer att underlätta en robotisering av integrerad svampproduktion och biobränslebearbetning, säger Shaojun Xiong.

Viktig del i livsmedelsberedskapen

Forskningen är viktig av flera orsaker, menar Shaojun Xiong.

– Den globala befolkningsökningen och klimatförändringarna samt potentiella avbrott i försörjningskedjorna på grund av global kris, som pandemin, understryker vikten av att utveckla hållbara lösningar för att öka regional livsmedels- och bränslesäkerhet samt resurs- och energi­effektivitet.

– Det mest intressanta med att vara med om denna innovation är att en dag kunna lösa problemet med mat- och bränslebrist. Mat och bränsle är ju faktiskt det viktigaste i våra liv.

Inga större problem

Några större problem utmed vägen har det faktiskt inte varit, menar Shaojun Xiong. Samarbetet mellan de olika inblandade aktörerna i projektet har fungerat väl. Något som däremot fördröjde projektstart med ett och ett halvt år var, enligt Shaojun Xiong, byråkratin på Jordbruksverket.

– Man tog lång tid på sig att fatta beslut och det kändes väldigt ineffektivt. Där måste det bli ändring.

TEXT: Colette van Luik