“Jag är stolt över att vi har mjölkgården kvar och att korna håller betesmarkerna öppna”

Hon kallar sig själv för bondunge och är uppvuxen på en släktgård i Gävleborg där det bedrivits lantbruk sedan 1601. Verksamheten har gått i arv på hennes pappas sida. Lisa Valleräng, 28 år, drivs av att vilja sprida kunskap om jordbruk. För henne som är uppvuxen på gård har det alltid varit självklart var mjölken kommer ifrån och hur den produceras, men denna förståelse menar hon saknas hos många idag.

Det var hösten 2020 och pandemin härjade som värst. Lisa Valleräng satt instängd på sitt studentrum i Umeå där hon var på utbyte och saknade korna hemma på gården. Hon tog fram sina akvarellfärger och började måla. Papper efter papper fylldes med kor. Inte minst målade hon sin favorit, 124 Önska. En extra tillgiven och kelig ko.

– Jag har alltid haft kor omkring mig och tycker att de är härliga. Lugna, trygga, nyfikna och fina. Det är mysigt att gå runt i ladugården, klappa på dem och höra dem idissla. När jag inte fick träffa dem under pandemin märkte jag hur mycket jag saknade dem, säger Lisa.

Ko 124, med släktnamnet Önska, är tigrerad med svart insprängt i pälsen, precis som sin mamma och mormor.

– Vissa kor har jag extra starka band med och 124 är en av dem.

Familjen driver en mjölkgård

Familjen Valleräng driver en KRAV-certifierad mjölkgård i Hedesunda, fyra mil sydväst om Gävle. Här finns 65 mjölkande kor, samt kalvar, ungdjur och köttdjur, totalt cirka 200 djur.

– Det kanske låter mycket men idag anses det vara en småskalig gård. Men när vi 2009 byggde en ny ladugård med lösdrift och mjölkrobot var det en medelstor gård. Tiderna har förändrats, nu är gårdarna mycket större med fler djur, säger Lisa som är äldst av de fyra döttrarna.

Mjölken levereras till Arla. Djurens foder odlas på åkrar runt om i Hedesunda och djuren går på betesmarker bland annat på ön Ön (!) i Nedre Dalälven och vid gårdens fäbod.

Hon är stolt över sina föräldrar som sköter gården och korna på ett bra sätt. Och är stolt över att det finns en mjölkgård kvar i Hedesunda.

Korna skapar vackra miljöer

– Våra kor håller markerna öppna och skapar vackra miljöer när de går och betar. Det gör mycket för en bygd att det inte är igenvuxna betesmarker överallt. Det påverkar landskapsbilden, säger Lisa.

Lisa jobbar nu inte bara hemma på gården utan är anställd på 60 procent på föreningen MatVärden i Gävleborg som arbetar för att lyfta den lokala maten och drycken. Genom rådgivning, nätverk och utvecklingsprojekt vill man göra det enklare och mer lönsamt att satsa på mat från trakten. Hon tycker det är roligt att både arbeta praktiskt med matproduktion på gården och med det lokala livsmedelssystemet på föreningen. På MatVärden får hon en bra förståelse för fler delar av livsmedelssystemet än bara primärproduktionen.

– ICA, Coop och Axfood är de största livsmedelskedjorna i Sverige och ICA är marknadsledande med över hälften av marknaden. Det är handeln som styr vad konsumenterna köper, både genom priser, utbudet i butik och hur varorna placeras i hyllan, säger Lisa och fortsätter:

– Men deras egna varumärken som Änglamark och Icas mjölk skapar obalans. Livsmedelskedjorna har som regel inget eget mejeri och kan pressa priserna genom att låta mejerier konkurrera. För oss betyder det sämre betalt, samtidigt som kedjornas egna produkter får bättre placering i butikerna och mer kampanjer.

Viktigt välja svenskproducerat

Som konsument bestämmer man vilket sorts lantbruk man vill stödja, menar Lisa. Genom att välja svenskproducerad mat kan man njuta av gula rapsfält, betande kor och bidra till ökad självförsörjning.

– Jordbruk är otroligt viktigt men något som många bara tar för givet. Om konsumenter inte köper svenska livsmedel försämras möjligheten för producenter att finnas kvar och förse medborgarna med livsmedel i händelse av kris eller krig. Vi måste hålla efterfrågan uppe på de produkter vi vill äta i oroliga tider.

Resten av tiden, 40 procent, arbetar hon på familjegården. De dagarna går hon upp klockan sex. Hon tittar till djuren, ströar i liggbåsen, ger kalvarna mjölk, sopar foderbordet och ensilagebalar blandas till i en mixer som fodervagnen kör ut automatiskt flera gånger per dygn. Utöver det kan det vara en ko som ska kalva eller insemineras. Korna mjölkar sig själva i mjölkroboten vilket gör att familjen inte längre behöver mjölka morgon och kväll.

Korna har särskilda id-halsband

– Vi har lösdrift i ladugården så korna går runt mellan liggavdelningen, foderbord och mjölkroboten. Varje ko har ett halsband som fungerar som ett id för robot och grindar. Korna går igenom en grind när de varit och ätit vid foderbordet. Om det var längesedan en ko mjölkade sig öppnas grinden till väntfållan för mjölkning. Om hon nyligen mjölkat sig får hon komma till liggavdelningen.

Aktivitetsmätaren på halsbandet kollar även om kon är brunstig, om rörelsemönstret är förändrat, om hon ligger mycket och inte äter. Då får man ett hälsolarm.

– På sommaren ska vi förutom alla gårdssysslor även sköta växtodlingen och få in foder för resten av året. Det ska harvas, sås, tas höskörd, första-, andra- och tredjeskörd av ensilage, spannmålen tröskas och halm köras hem. Och det ska plöjas och förberedas inför nästa års vårbruk och betesdjuren måste ses till varje dag.

Arbetsdagen under vinterhalvåret brukar vara över vid halv sju på kvällen.

Tekniken förenklar jobbet

– Innan vi skaffade aktivitetsmätarna var vi tvungna att ta en kvällstur också och var sällan klara före nio på kvällen. Det är skönt att ha fått mer av ett vanligt liv nu. Det är stor skillnad mot hur det var förut, menar Lisa.

Som ett led i att sprida kunskap om svenskt lantbruk har hon startat en sociala medier-sida för gården, @wallerangslantbruk.

– Idag är det inte många som kan något om jordbruk, man ser typ bara “Bonde söker fru” och Bregottreklamen på tv … Fast det är roligt med nya tv-serien ”Svenska bönder” som visar lite mer hur ett liv på gården kan se ut och hur livsmedelsproduktion fungerar.

Men i skolan lär man sig inte mycket om lantbruk, menar Lisa. Då handlar det mest om jordreformsförordningen 1827 och om kalorier på hemkunskapen. Hur livsmedelsproduktion faktiskt går till får inte mycket utrymme.

Hur mat produceras rör alla

– Jag tycker det är jätteviktigt att vi berättar vad våra bönder gör. Vi är beroende av vad jorden ger och åkrar är inte en yta vi bara kan bygga bort.

Hon menar att det är oroande att kunskapen om hur mat produceras är så låg hos många konsumenter. Det är svårt att prata om hållbarhet och framtidens lantbruk om man inte ens känner till grunderna.

– Jag har fått frågan vad det är för skillnad på en ko och en kossa. Och en annan person fattade inte att kon behöver få en kalv för att producera mjölk ...

Lisa säger att hon kan känna mer samhörighet med äldre än med dem i hennes egen ålder.

– Många gamla har, liksom jag själv, vuxit upp på gård, och med dem kan jag bonda över saker, som hur varmt det är att arbeta med höskörden och andra erfarenheter från jordbruket.

Framtidstro i branschen

Trots allt är det ändå många unga som går på jordbruksgymnasium och det finns en framtidstro i branschen. Samtidigt, säger Lisa, måste man nästan vara miljonär för att ha råd att ta över en gård.

– Det är så mycket värde i maskiner, mark och djur. Och med jobbet följer förpliktelser och ansvar. Dessutom måste man kunna många olika saker, som växtodling, teknik, djurvård, serva maskiner och ekonomi.

– Om jag ska vara ärlig är jag rätt oroad över framtiden. Det var svårt redan innan att vara bonde. Nu med klimatförändringar och oförutsägbart väder med blöta och torka om vartannat, känner jag en ständig oro över hur sommaren kommer att bli. Blir det torka som 2018 eller kommer hösten vara så blöt att vi får svårt att ta oss ut på åkrarna och tröska?

Jo, hon är en orolig sort, erkänner hon. En sådan som grubblar mycket, ibland i onödan över saker som inte ens har hänt och som kanske heller inte kommer att ske.

Stora skor att fylla

Trots oron vill hon ändå försöka. Hon och systern Emma har planer på att ta över familjegården i framtiden och föra sina föräldrars livsverk vidare. Det är stora skor att fylla och läskigt att ta på sig rollen som förvaltare, särskilt som man inte vet om man kommer att klara av det.

– Men jag ju prova, vad ska jag annars göra? Bo i lägenhet och förlita mig på att andra producerar mat åt mig? Jag är rotad här, vår släkt har brukat denna jord i över 400 år.

Hon drömmer om att öppna en gårdsbutik och sälja egentillverkad ost. Hon har till och med redan designat loggan till varumärket!

Viktigt att bygga sitt eget livsverk

– Jag skulle också vilja att vi skaffade en mjölkautomat så att människor kan köpa mjölk direkt från gården. Det är viktigt att vi får bygga vårt eget livsverk, inte bara förvalta någon annans.

Nu längtar hon till sommaren och till platsen där hon trivs som allra bäst – Ön i Dalälven. Och för kornas skull hoppas hon att det inte blir för varmt, de drabbas lätt av värmestress om temperaturen stiger för mycket. Och så får det gärna vara lite friska vindar så att flugor och myggor blåser bort från korna.

– Tänk när de är ute på betet och jag får luta mig mot en solvarm ko, det luktar så gott! Åh, vad jag skulle sakna kor om jag inte fick ha dem i min närhet.

Text: Colette van Luik