Kan braxen rädda både kustfisket och vattenmiljön?

I insjöar har reduktionsfiske av vitfisk länge använts för att förbättra vattenkvalitén. Nu testas om samma princip kan fungera i havet. I Bottenviken utvecklas sälsäkra och ergonomiska metoder för att fånga stora mängder braxen, samtidigt som forskare följer hur ekosystemet påverkas.

Braxen har under många år betraktats som en lågvärdig art i svenskt kustfiske. Samtidigt är arten talrik längs stora delar av ostkusten. I sjöar med övergödningsproblem har man genom så kallat reduktionsfiske tagit bort stora mängder karpfisk (som braxen) för att minska grumlighet och stärka balansen i näringsväven. Erfarenheterna därifrån väcker nu frågan om ett riktat fiske även i havet kan ge ekologiska effekter.

Projektet "Fiske efter karpfiskar i Bottenviken med sälsäkra redskap" finansieras med medel från havs-, fiskeri- och vattenbruksprogrammet. Målet är att utveckla ett effektivt och arbetsmiljömässigt hållbart fiske efter braxen, samt att vetenskapligt följa vad som händer i miljön när fisket ökar.

– I sjöar har man sett tydliga effekter när man plockar bort karpfisk. Man får mer djurplankton, bättre siktdjup och mer undervattensvegetation. Det har haft stora positiva effekter, säger David Hammenstig, projektledare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Havet mer komplext än sjöar

I Bottenviken är dock miljön mer komplex än i en insjö. Därför kombineras fisket med omfattande provtagning. Forskarna analyserar näringsbalans, växtplankton och siktdjup. De undersöker också bottenfaunan där det finns snäckor, musslor och insektslarver samt genomför standardiserade provfisken för att följa förändringar i fisksamhället.

– Vi kopplar samman analyser av vad braxen äter med data från bottenprover och provfisken. På så sätt kan vi se om det sker gradvisa förändringar när vi fiskar mer braxen, säger David Hammenstig.

Enligt honom är risken för överuttag liten.

– Vi har stora mängder karpfisk längs kusten, bland annat som en följd av övergödning och minskade rovfiskbestånd. I de sjöar där man gjort reduktionsfiske har man inte sett några negativa effekter om fisket sker på rätt sätt, menar David Hammenstig.

Måste stå emot sälangrepp

En central del av projektet handlar om redskapsutveckling. Längs stora delar av kusten orsakar säl betydande skador på redskap och fångst, inte minst i laxfisket. För att ett braxenfiske ska vara ekonomiskt möjligt måste redskapen därför stå emot angrepp och minimera risken för skador.

– Fällorna måste vara konstruerade så att sälen inte kan ta sig in och förstöra fångsten. Annars blir det inte lönsamt. Och fällorna måste klara upp till ett eller två ton fisk, säger David Hammenstig.

Samtidigt utvecklas en vinsch som ska minska de tunga momenten ombord.

– Det är inte rimligt att lyfta så stora mängder fisk manuellt. Kan vi effektivisera hanteringen kan fisket även blir ergonomiskt hållbart, säger David Hammenstig.

Braxen går till humanföda

All braxen som hittills fångats inom projektet har gått till livsmedel. Första året rörde det sig om omkring ett ton, året efter cirka tio ton.

– Målet är att braxen ska ätas men för att nå större volymer behöver man hitta rätt produkter. I dagsläget är det färs som tillverkas och som kan användas till bland annat fiskburgare. Den går inte att filéa eftersom braxen är en benrik fisk, säger David Hammenstig.

På sikt kan fisket ge yrkesfiskare i Bottenviken en längre säsong, eftersom braxen kan fiskas från islossning fram till senhösten.

– Kan vi kombinera olika arter och sprida inkomsterna under året stärker det kustfiskets motståndskraft. Det är viktigt när så många fiskare längs kusten har det tufft, säger David Hammenstig och fortsätter:

– Ser vi förbättringar i miljön samtidigt som yrkesfiskarna får en ny möjlighet till intäkter, då har vi uppnått något som är värdefullt både ekologiskt och ekonomiskt.

Text: Colette van Luik