Landsbygdsnätverket

Landbaserad fiskodling – uppfödning i en kontrollerad miljö

En landbaserad fiskodling med recirkulerande vatten har en stor fördel – möjligheten att minimera miljöpåverkan. Ett exempel är Kedjeåsens fisk som producerar rom och yngel och dessutom 50 ton fångstfärdig röding och regnbåge som placeras ut i 14 insjöar i Karlskogaområdet.

Kedjeåsens fisk i Kilsbergen i Värmland har idag fyra anställda. Genom åren har man byggt upp goda förutsättningar för att bedriva en effektiv och smart fiskodling. Här finns ett eget kläckeri och den stora fiskhallen där ynglen växer till sig gör att man kan styra verksamheten och till viss del parera den säsongsvariation som annars ställer till bekymmer i form av intensiva arbetstoppar. En annan tillgång är det kalla grundvattnet som man pumpar upp på tomten.

Fakta

Den odlade fisk som vi äter föds vanligen upp i vattendrag, sjöar eller hav. Men en hel del fiskodling sker också på land. Den landbaserade fiskodlingen bedrivs oftast i helt eller delvis slutna vattensystem, där vattnet pumpas runt i systemet, renas och återanvänds. Dessa kallas recirkulerande system. De yngel och unga fiskar som sedan ska odlas vidare till matfisk föds så gott som alltid upp i landbaserade system. Men majoriteten av de yngel och unga fiskar som odlas i landbaserade system sätts ut i naturliga vatten för sportfiske eller bevarandeändamål. Regnbåge, öring och röding, som trivs i våra kalla svenska vatten, är de vanligaste arterna.

Men även arter som växer bättre i uppvärmt vatten kan med fördel odlas i recirkulerande system eftersom man då recirkulerar värmen i vattnet. Temperaturen kan med lågt energitillskott hållas runt 20 grader. Exempel på svenska arter som odlas i Sverige på detta vis är ål, stör, karp, gös, gädda och abborre. Med ökat energitillskott kan temperaturen hållas upp emot temperatur på 30 grader vilket passar för främmande arter såsom tilapia, pangasius och jätteräkor.

I Sverige produceras idag mellan 200 och 250 ton fisk i olika typer av recirkulerande anläggningar.

– Vårt grundvatten håller mellan 5 och 8 grader under hela året. Det vattnet är livsnerven för hela verksamheten och gör att vi kan styra verksamheten bättre. Landbaserade fiskodlingar som saknar eget grundvatten eller där vattnet inte värms upp går ofta på sparlåga under vintern, men så är det inte hos oss och framförallt är det rödingen som trots låga temperaturer har god tillväxt, säger Christian Höllgård.

Kedjeåsen har också en del av sin odlingsverksamhet i en kassodling någon mil från den landbaserade anläggningen, där de odlar upp sättfisk av lite större storlek för utsättning i sjöarna. Fördelen med kassodling är att den inte är så arbetskrävande.

– Men den landbaserade fiskodlingen är outstanding för miljön. I ett recirkulerande system som vårt kan du kontrollera miljön och ta reda på fekalierna från fisken och rena vattnet. Det ger nästan inga utsläpp alls och minimal påverkan på miljön. Men det är inte bara fördelar. Produktionen är dyrare, sårbarheten större och anläggningen ställer stora krav på tekniskt kunnande, säger Christian.

Christians pappa var med och startade Kedjeåsens fisk redan på 1950-talet. Fisk som sattes ut för sportfiskeändamål i närliggande sjöar var i fokus redan från starten. En viktig skillnad i dag är dock att företaget själva förvaltar de 14 sjöarna och att verksamheten ser i betydligt större skala.

– Varje år sätter vi ut runt 50 ton fångstfärdig röding, regnbåge och öring. Mellan 20 000 och 25 000 sportfiskare besöker årligen våra sjöar. Put-and-take-konceptet är något vi vurmar väldigt för eftersom det har så många värden runt omkring. Det bidrar till det tätortsnära fisket, får folk att röra sig i skog och natur och turismen kring sjöarna genererar intäkter till restauranger, kaféer, butiker och boenden. Man ska också tänka på att put-and-take-fisket trots allt minskar fisketrycket på de få naturliga bestånden av laxartad fisk som finns och det ger samtidigt fler möjligheter till att fiska laxartad fisk, säger Christian.

Men fisken som sätts ut för sportfiske är bara en del av Kedjeåsens verksamhet. Varje år producerar man 5 miljoner romkorn av röding som säljs till kontinenten och en miljon romkorn av regnbåge som går till den egna verksamheten. 800 000 regnbågsyngel levereras till matfiskodlingar i närområdet och 200 000 ettåriga rödingar går till matfiskodlingar i Norrland.

Dessutom är man leverantör av foder och utrustning till många fiskodlingar i närområdet.

Och det är ingen tillfällighet att man har flera ben att stå på, förklarar Christian.

– Vi bedriver en väldigt sårbar verksamhet. Det kan räcka med att myndigheterna hittar en antikropp från något skadligt virus eller bakterie så måste hela anläggningen stängas och saneras. Då kan det vara väldigt bra att ha intäkter från flera olika håll. Visserligen har vi nu klarat oss från sjukdomar sedan 1988 men man kan aldrig vara helt säker!

Christian menar att det är det en stor utmaning att klara den administrativa bördan i form av tillstånd, ansökningar och kostsamma provtagningar. Ytterligare en utmaning är att hitta ett jämnt och bra arbetsflöde, men så är det nog hos många lantbruksföretag, säger han.

– Det är inte lätt att hitta en djurhållning som skapar en jämn sysselsättning över året. I dag kan det ibland vara tufft att få till semestrar eller annan ledighet. Man kan förstås anställa, men då ska det finnas sysselsättning hela året. Det är svårt att finna kompetent arbetskraft som vill eller kan acceptera en säsongsanställning. Det är ett knivigt problem att lösa.

Text och foto: Jakob Hydén

Sjömatens väg

Denna artikel är en del i en artikelserie om sjömatens väg.

Hur ser vägen till tallriken ut för våra livsmedel från hav, sjöar och odlingar?
Du hittar alla artiklarna här

Publicerades