Många lantbruksföretag arbetar med innovation

En enkätstudie visar att en tredjedel av jordbruksföretagen arbetar aktivt med innovation, jämfört med nästan hälften av företag i andra sektorer. Starkast samband med innovationsförmåga hos jordbruksföretag fanns hos exporterande företag, företag där ägaren eller någon i personalen har eftergymnasial utbildning, samt företag med tillgång till ny kunskap från forskning, försök och konsulttjänster.

Våren 2017 genomförde Jordbruksverket en enkätundersökning med syfte att jämföra innovationsaktiviteter mellan olika sektorer över hela Sverige. Resultaten publicerades 2022 av de båda forskarna Lina Bjerke och Sara Johansson vid Högskolan i Jönköping. Ungefär hälften av de 2004 svarande var företagare med primärproduktion inom jordbruk som huvudsaklig verksamhet. Resultaten visade att en tredjedel av jordbruksföretagen arbetade aktivt med innovation, jämfört med nästan hälften av företagen i andra sektorer.

Företagsstrukturen har stor betydelse; enmansföretag är generellt sett betydligt mindre innovativa än företag med anställda, och jordbrukssektorn har en betydligt större andel enmansföretag än andra sektorer. Enligt författarna skulle detta kunna förklara den lägre innovationsgraden inom jordbruket jämfört med andra sektorer. Däremot finner studien inga bevis för att yngre lantbrukare skulle vara mer innovativa än äldre. Inte heller fanns några säkra skillnader i innovationsbenägenhet mellan företag i städer och på landsbygden. Den starkaste sannolikheten för innovation fanns hos exporterande företag, både inom och utom jordbrukssektorn.

Var tredje företag introducerar nyheter

Av de innovativa jordbruksföretagen hade ungefär en tredjedel introducerat produkter eller processer som är helt nya på marknaden, medan två tredjedelar tagit till sig ny teknik som redan fanns på marknaden. Den vanligaste typen av innovationer bland jordbruksföretag var i produktionsprocessen, medan företag i andra sektorer hade en betydande andel tjänsteinnovationer.

Innovationer i produktionsprocessen handlar oftast om att ta till sig ny teknik som redan finns på marknaden. Studien fann också ett positivt samband mellan jordbruksföretagens förmåga att göra produktinnovationer och tillgängligheten till kunskapsintensiva företagstjänster såsom forsknings- och försöksresultat och konsulttjänster. Jordbruksföretag är också generellt sett mer innovativa om företagare och personal har eftergymnasial utbildning.

Studien visar att andelen företag som har samverkan med andra aktörer är ungefär densamma oavsett om företaget är verksamt inom jordbrukssektorn eller inte. Men företag i andra sektorer kopplar samman samverkan och innovation i högre grad än jordbruksföretagen. Enligt författarna skulle en förklaring till detta kunna vara att samverkan mellan företag i jordbrukssektorn ofta fokuserar på annat än innovation.

Små företag inte tillräckligt rustade

När det gäller EIP-Agri menar författarna att eftersom stödet kräver samverkan mellan akademiska aktörer och jordbruksföretag, är det inte rätt sätt att stimulera innovation. Forskaren Sara Johansson kommenterar:

”Vi har sett att det är väldigt få småföretag som samverkar med akademiska institutioner, och vad gäller jordbruksföretag så ser vi inte att samverkan, oavsett samverkanspartner, leder till innovation. Detta betyder inte att samverkan mellan akademi och näringsliv är oviktigt – tvärtom! Men småföretagen tycks inte vara tillräckligt rustade med kompetens och nätverk för att komma in i och dra nytta av sådan samverkan. Därför pekar vi i artikeln på att innovationsstödjande åtgärder bör fokusera på att lyfta kunskaps- och kompetensnivån i småföretagen så att de blir bättre på att dra nytta av att samverka med aktörer som finns på en högre nivå i kunskapssystemet”.

Forskarnas slutsats av studien är alltså att innovationsstödjande åtgärder bör inriktas på att höja kunskapsnivån i företagen. Landsbygdsnätverkets samordnare för EIP-Agri, Johan Ascard, förstår forskarnas syn och framhåller:

”EIP-Agris upplägg med samverkan mellan flera aktörer är just ett sådant sätt att öka kompetensen där alla aktörer i en innovationsgrupp lär av varandra.”

Text: Lisa Blix Germundsson