Nyfiken på...Inger Pehrson

Du är ledamot från Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) i Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp Miljö & klimat. Och du har tidigare arbetat som samordnare på Landsbygdsnätverket med olika frågor. Hur jobbar du med ekosystemtjänster, miljö och klimat?

– Som ledamot i KSLA har jag haft möjlighet att initiera respektive medverka i flera aktiviteter som direkt är kopplade till ekosystemtjänster, miljö och klimat. Jag är en av totalt 680 ledamöter, en blandning av lantbrukare, forskare och företrädare för organisationer, myndigheter och företag. KSLA är en mötesplats för den gröna sektorn och dess oberoende ställning gör att här kan man mötas i workshopar, seminarier eller andra aktiviteter med helt olika erfarenheter, kunskaper och ståndpunkter.

Hur kan ditt jobb bidra till att främja miljöarbetet och ekosystemtjänster i de gröna näringarna?

– Jag har under många år särskilt intresserat mig för betesfrågor. Bete är ju ett komplext samspel som spänner över många ämnesområden och därför lätt hamnar mellan stolarna i utbildnings- och rådgivningssammanhang. Här finns ju inte heller så mycket kommersiella intressen eftersom insatsvarorna är få. Det har varit angeläget att öka kunskaperna hos djur- och markägare hur man kan få både bra produktion och bra landskapsskötsel. Det är ju två marknader man jobbar mot, där den ena är utan utländsk konkurrens.

– Genom åren har jag sysslat med såväl rådgivning som forskning och försök om bete och då särskilt naturbetesmarker. Aktiviteter på KSLA som handlat om betesfrågor har förhoppningsvis bidragit till ökade kunskaper, nya samarbeten och mer lönsam och hållbar produktion.

Kan du ge exempel på olika typer av ekosystemtjänster som du vill främja?

– Vid de aktiviteter som KSLA arrangerar och som lockar väldigt många olika deltagare är det viktigt att lyfta fram helhetsperspektivet. Alltför många fokuserar just nu hårt på klimatfrågan vilket bidrar till att lantbruket och särskilt nötkreaturen hängs ut som klimatbovar. Att bidra till ökade kunskaper och ökad förståelse för såväl lantbrukets som nötkreaturens viktiga roll när det gäller en lång rad ekosystemtjänster känns väldigt angeläget.

Vad ser du för möjligheter och hinder för de gröna näringarnas miljöarbete framöver?

– Lantbrukarna tar ett stort ansvar för miljön och förbättrar hela tiden produktionen utifrån senaste teknik och känd kunskap. En lång rad innovationer möjliggör ökad precision, minskade förluster och ökad resurseffektivitet.

– Att investera i ny och bättre teknik kan dock vara kostsamt, detsamma gäller exempelvis övergång till fossilfria bränslealternativ. Det man inte kan vinna i ökad effektivitet måste ersättas via marknaden och redan idag är lönsamheten för väldigt många svag. För närvarande ökar kostnader för insatsvaror samtidigt som priserna pressas av de mäktiga handelsblocken vilket försvårar miljöarbetet.

– Det behövs en ökad medvetenhet om samhällets beroende av ett inhemskt lantbruk och därmed också attitydförändringar. Det sporrar lantbrukaren att få höra att man är väldigt viktig i stället för att höra eller läsa att man sysslar med miljöfarlig verksamhet. Lönsamheten är viktigast men den mentala biten och arbetsglädjen ska inte underskattas.