Små gräsytor, stora miljövinster

Genom att så in vallgräs på de ytor som är som mest utsatta för ytavrinning gör lantbrukare Stefan Gustafsson en insats för miljön, samtidigt som han får tillskott i plånboken.

– På min gård handlar det om ytor som ger sämre skörd och som jag ändå får bruka separat, berättar Stefan.

Stefan Gustafsson är mjölk-, kött och spannmålsbonde i mellersta Sörmland. Han är en av de lantbrukare som fått ersättning för att ha anlagt anpassade skyddszoner på sina skiften.

– Min gård ligger i skogs- och mellanbygd och fälten är kuperade. Det blir vattensamlingar nere i sänkorna, berättar han.

Det är på erosionsbenägna marker, där det finns ytor som är utsatta för ytavrinning, somanpassade skyddszoner kan bli aktuellt. 

Vallgräs, eller vallgräs i blandning med vallbaljväxter, sås in på ytorna som en miljöåtgärd för att minska övergödning av sjöarna och vattendragen i trakten. Det kan till exempel vara mark i anslutning till ytvattenbrunnar eller i svackor på åkermark.

Gräset fungerar som skydd

Forskning visar att så mycket som 90 procent av förlusten av fosfor från ett fält ofta sker på en yta som är bara är 10 procent av åkern, i samband med snösmältning eller vid kraftiga regn.

– Att ha en anpassad skyddszon som fungerar som ett skydd på just den ytan är väldigt effektivt. Detta hindrar att partikelbunden fosfor via ytavrinningen transporteras vidare ut i vattendrag och sjöar och där bidrar till övergödning, berättar Emma Hjelm på Greppa Näringen.

För Stefan var det första gången, förra året, som han ansökte om ett åtagande om anpassade skyddszoner. Han hörde talas om anpassade skyddszoner genom en vattenrådgivare på ett möte med LRF.

– Jag snappade upp att det var en bra miljöåtgärd med hög ersättning och tog sedan kontakt med en rådgivare på Hushållningssällskapet. Det finns som sagt var några låglänta ställen på mina marker där det blir stående vatten på våren eller när det regnar mycket. Här brukar jag få så spannmål lite senare och skörden blir sällan bra. Att istället skapa en anpassad skyddszon verkade vara en god idé, berättar han.

Femårigt åtagande

Stefan ansökte om ett åtagande för tre ytor som tillsammans är cirka 2,3 hektar.

– Vallgräset sådde jag in i somras, när det var lite torrare. Att anlägga zonerna är ett engångsjobb, sedan är de på plats för hela åtagandeperioden, säger han.

Ibland uppfattas anpassade skyddszoner som odlingshinder men så ser inte Stefan det.

– I flera år har jag fått bruka dessa ytor separat på grund av deras läge, så det har ändå blivit flera körningar. Nu räknar jag med att jag inte ska behöva köra runt ytorna. Vid skörd lyfter jag bara redskapen och kör rätt över gräset, säger han.

Lantbrukare som vill söka miljöersättning för anpassade skyddszoner i SAM Internet behöver först hitta ytorna och sedan uppskatta storleken på ytorna.

För att få miljöersättningen måste varje enskild yta vara minst 100 kvadratmeter och tillsammans måste ytorna vara minst 0,1 hektar. Åtagandet är femårigt så när ytorna hittats behöver lantbrukaren bedöma att det passar att så in eller behålla redan anlagd vall på dessa ytor och att behålla vallen i fem år.

– Har du frågor om anpassade skyddszoner eller andra åtgärder för att minska erosion och förlust av fosfor från din åkermark och förbättra forsforutnyttjandet på gården kan du ta hjälp av Greppa Näringens rådgivning, exempelvis om fosforstrategi. På greppa.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. hittar du rådgivare och kontaktpersonen på länsstyrelsen för ditt län, avslutar Emma.

Bilden ovan är ett montage. Åker med anpassad skyddszon. Foto: Eva Skarbøvik. Portättbild, Stefan Gustafsson. Foto: Privat.