Sveriges AKIS växer fram – nu lanseras kartläggningen av aktörer

Vad finns? Vem gör vad? Och hur hänger allt ihop? Nu lanserar Landsbygdsnätverket en nationell kartläggning av Sveriges AKIS – lantbrukets kunskaps- och innovationssystem. Syftet är att skapa en samlad bild av de aktörer som utvecklar, delar och omsätter kunskap till nytta för lantbruket och de gröna näringarna.

Kartläggningen ska göra det enklare för organisationer, projekt och initiativ att hitta varandra, samarbeta och skapa synergier. Samtidigt ger den en bättre överblick över den stora mängd arbete som redan pågår inom forskning, rådgivning, innovation, utbildning och kunskapsförmedling.

– Detta är ett arbete som nu påbörjas i samtliga EU-länder, men det har varit så stor efterfrågan i Sverige, så vi satte fart med arbetet redan förra året, säger Jennie Cederholm Björklund, som arbetar med AKIS-samordning vid Landsbygdsnätverket och har hållit ihop arbetet med kartläggningen.

AKIS står för Agricultural Knowledge and Innovation Systems och handlar om hur lantbrukare, rådgivare, forskare, myndigheter, företag och andra aktörer tillsammans bidrar till utveckling och innovation inom lantbruket. Målet är att stärka kunskapsflödena mellan forskning och praktik och göra det enklare att omsätta ny kunskap i konkret nytta på gårdsnivå.
Kartläggningen omfattar bland annat:

• universitet och forskningsmiljöer
• rådgivningsorganisationer
• utbildningsarrangörer
• kunskapsnav
• nätverk och gröna kluster
• inkubatorer och innovationsmiljöer
• försöksgårdar, living labs och testbäddar
• myndigheter, branschorganisationer och finansiärer

– Nästan varje vecka medverkar jag i möten där kartläggningen efterfrågas. Så jag ser verkligen fram emot att den används och kommer till nytta! säger Jennie Cederholm Björklund.

Arbetet har redan visat på en stor bredd av kompetens och initiativ runt om i landet. Det handlar om allt från digitalisering och företagsledning till hållbar produktion, klimat, vattenanvändning, livsmedel, energi och entreprenörskap. Kartläggningen är också ett sätt att identifiera kopplingar och relationer mellan aktörer – men även att upptäcka områden där samarbete eller kompetens behöver stärkas ytterligare. Målet är inte bara att visa var aktörer finns, utan också att bidra till ökad samverkan, bättre kunskapsflöden, minskat dubbelarbete och en starkare koppling mellan forskning och praktik.