Landsbygdsnätverket
Porträttbild på Ingela Skärström.

Vattenbruk som areell näring – vad innebär det?

Areella näringar är ett samlingsbegrepp för näringar som använder naturresurser på land och i vatten. Under lång tid har frågan om vattenbrukets inkludering i begreppet diskuterats. Nu föreslår en statlig utredning att vattenbruk bör omfattas av de undantagsbestämmelser kring strandskydd som finns för areella näringar.

Vi har pratat med Ingela Skärström, ordförande för branschorganisationen Svenskt vattenbruk och sjömat, om utredningens förslag.

Vad innebär förslaget för Sveriges vattenbrukare?

– För mussel-, ostron-, sjöpungs- och algodlare kommer det få stor påverkan eftersom de kommer att slippa söka strandskyddsdispens, något som ofta lett till dyra och tidskrävande processer, säger Ingela Skärström.

För många känns det nog naturligt att vattenbruk skulle ingå i de areella näringarna. Varför har det inte varit inkluderat i begreppet?

– Man tänkte inte på det när lagen skrevs utan räknade bara upp skogsbruk, jordbruk, renskötsel och fiske, och så har det blivit kvar.

Blir det utveckling av ett okontrollerat vattenbruk i strandzonen nu?

– Nej, det finns fortfarande regelverk runt anmälan och tillstånd för vattenbruk och miljöfarlig verksamhet som i stora delar hanterar de miljömässiga aspekterna av strandskyddsdispensförfarandet.

Föreslår man fler saker i utredningen?

– Ja, kraven på omsättning och funktionellt samband föreslås justeras till viss del, vilket innebär att man underlättar för nystartade företag. Dessutom kommer en definition av de olika termerna under samlingsbegreppet ”Areella näringar” tas fram som en vägledning av Naturvårdsverket.

Vad händer nu?

– Förslaget i utredningen är att detta ska träda i kraft hösten 2025. Det förutsätter att regeringen och regeringskansliet jobbar vidare med den politiska beredningen, säger Ingela Skärström.

Publicerades