Det våras för svensk ull – men först måste kedjan byggas

Ull är en förnybar och användbar resurs som efterfrågas allt mer, ändå slängs stora mängder varje år. Detta vill branschen ändra på. Genom olika insatser för att knyta ihop fårproducenter med industri och hantverk skapas nya länkar i värdekedjan.

Svensk ull har länge varit en underutnyttjad råvara. En av orsakerna är att majoriteten av svenska fårbönder av tradition har fokus på köttproduktion, inte på att utveckla ullens kvalitet.

Samtidigt visar aktörer som Klippans Yllefabrik att svensk ull ofta håller hög kvalitet och kan användas i till exempel plädar och garn. Flera andra varumärken som Oscar Jacobson, Filippa K, Tiger of Sweden, Ejendals och Woolpower är också engagerade i satsningar för att få tillgång till den svenska ullen. Detta är viktigt. Marknaden behöver växa, för att det ska bli lönsamt att ta hand om ullen.

Det är utgångspunkten för “Ull som resurs 2.0”, ett samarbetsprojekt inom Landsbygdsprogrammet som drivs av Hushållningssällskapet Västra. Här kartläggs ullproduktionen i Västra Götaland, som är det län där det finns flest får i landet.

Logistik och samordning är en nyckel

– Kartläggningen är avgörande för att kunna bygga upp en fungerande insamling och logistik, säger Sabina Hualpa Blomgren, projektledare på Hushållningssällskapet Västra.

Projektet bygger vidare på erfarenheter från Halland, där en första fas genomfördes 2018–2020. Där kartlades ullproduktionen, en ullstation startades i Skottorp och nya användningsområden för ull utvecklades i samverkan med lokala företag.

– Idag är logistiken en av de största utmaningarna. Vi behöver fler ullinsamlingsställen och bättre samordning, menar Sabina Hualpa Blomgren.

Charlotte Jansson, som driver Västkustens ullinsamling, menar att ett annat hinder är små volymer.

– Industrin behöver stora mängder med jämn kvalitet. Där har vi en utmaning i Sverige, med många olika fårraser och små besättningar, säger Charlotte Jansson.

Förutom samordning mellan producenterna och olika led i kedjan, behövs även mer kunskap ute på gårdarna. Hur fåren klipps och ullen hanteras påverkar kvaliteten.

Kunskap och möten ger nya insikter

– Klipper man till exempel ljusa djur först och mörka sist undviker man att blanda färger. Ser man också till att inte få in halm och hö i ullen blir ullen renare och kan användas till fler produkter. Detta höjer värdet, säger Sabina Hualpa Blomgren.

En viktig del i projektet är att knyta samman ullproducenter med hemslöjd och hantverkare. Där finns en lång tradition och stor kunskap om hur olika ullkvaliteter kan användas.

– När ullproducenter och hantverkare möts uppstår nya insikter om materialet. Det stärker både kulturarvet och utvecklingen av nya produkter, fortsätter Sabina Hualpa Blomgren.

Just i mötet mellan tradition, hantverk och industri finns också en stor potential. Hantverket kan ta hand om mindre volymer och unika kvaliteter, medan industrin behöver större flöden.

– De kompletterar varandra. För att få en fungerande ullkedja behöver båda finnas, avslutar Sabina Hualpa Blomgren.

Text: Colette van Luik