Landsbygdsnätverket
Händer som håller fram fiskfoderpellets.

Fiskfoder i vattenbruket

Fiskfoder består av energi och näringsämnen som ska säkerställa att fiskarna har en hög tillväxt, håller sig friska och mätta samt i slutänden ger ett välsmakande och nyttigt livsmedel. För att detta skall vara möjligt måste fodrets innehåll möta fiskens behov av energi och livsnödvändiga aminosyror, fettsyror, vitaminer och mineraler.

Sidan är senast uppdaterad 2020-12-01.

Rovfiskar har generellt ett högre behov av protein än all- och växtätande arter, som dock lättare kan tillgodogöra sig näringsämnen från svårsmälta vegetabilier. Laxfiskar som lever i kalla vatten har ett högre behov av omega-3-fettsyror, till skillnad från varmvattenslevande tilapia som har ett högre behov av omega-6-fettsyror. Eftersom det odlas väldigt många olika fiskarter, och studier för att bestämma behovet av olika näringsämnen tar lång tid och är kostsamma, känner man inte till näringsbehovet för samtliga näringsämnen och arter.

Från fisken kommer näringsförluster i form av avföring, urin och kväveföreningar via gälarna. Man strävar efter att minska dessa förluster så mycket det går genom att ha foderråvaror med hög smältbarhet, och att balansera fodret så att protein används till att bygga nya muskler så att fett och kolhydrater används som energi. Det senare gör att man sparar på proteinet och minskar kväveutsöndring via gälarna. Utöver detta vill man också att fodret har en hög smaklighet, för annars kan foderspill öka då fiskar kan vara ganska kräsna med att fodret ska smaka gott.

Under rätt förutsättningar är fiskar extremt effektiva foderomvandlare, ofta med hög tillväxt, men med foder av bristande kvalitet försämras detta snabbt. För odlaren är detta väldigt viktigt, inte minst ur ekonomisk synvinkel då fodret står för cirka hälften den totala produktionskostnaden. Dessutom baseras odlingens tillstånd på den totala sökta foderanvändningen per år, som begränsar odlingens produktionsvolym. Ett dåligt foder ger inte bara sämre djurvälfärd och ökad miljöbelastning, vilket inte ligger i någon odlares intresse, utan även en ökad ekonomisk risk då fiskarna antingen blir direkt sjuka eller mer mottagliga för sjukdomar om de är under stress en längre tid.

Historiskt sett har fiskfoder tillverkats med hög andel fiskmjöl och fiskolja för att få ett foder som innehåller rätt näringsämnen, har hög smaklighet och genererar friska fiskar. Norskt laxfoder innehåller numera mycket mer vegetabiliska råvaror. År 2016 bestod det av 25 procent fiskmjöl och fiskolja, 71 procent växtprotein och -olja samt 4 procent övriga ingredienser. Knappt 20 procent av fodret bestod av sojaproteinkoncentrat, som till störst del har ersatt det marina proteinet. I en del fiskfoder används animaliska biprodukter, alltså delar av djur som inte används till konsumtion.

Majoriteten av marint protein och marin fett som används i norsk laxodling härstammar från norra Atlanten. De fiskarter som framför allt används3 för fiskmjöls- och fiskoljeproduktion är anchoveta, tobis, sill, blåvitling, skarpsill, tånglake, lodda och menhaden. I mindre utsträckning används också makrill och för svenska odlingar avgiftat fiskmjöl och fiskolja från sill och skarpsill fångade i östersjön. Numera är cirka 20 procent av det marina proteinet och 25 procent av den marina oljan som används i norskt laxfoder från delar som inte säljs för konsumtion från andra fiskarter.

Ett högt innehåll av vegetabilier i foder till lax kan dock leda till negativa effekter i form av minskad tillväxt, sämre foderutnyttjande och minskad fiskvälfärd på grund av obalanserad sammansättning av näringsämnen. Vegetabilier innehåller också fiber i varierande mängd samt ofta andra oönskade ämnen som t.ex. kan minska fisken förmåga att bryta ned och ta upp näringen från växten, störa ämnesomsättningen och/eller vara direkt skadligt. Sojabönor till exempel måste renas för att inte ge tarmskador hos laxfisk.

Ett följdproblem som uppstått med hög inbladning av växtmaterial är att man i foderprover har hittat spår av vissa bekämpningsmedel. Man fann också en viss ökning, fortfarande under gränsvärden, av mikrobiell aktivitet och gifter från denna i en del prover. Den senaste kontrollen visade att innehållet av syntetiska antioxidanter ligger långt mer än 80 procent under gränsvärdet. Tydligt är att det nu utfasade etoxikinet minskade med mer än hälften från året innan. I kontrollprogrammet ingår också att övervaka förekomst av dioxiner (organiska miljögifter) och metaller i fiskmjöl och fiskolja. Resultatet visar att det är låga förekomster, långt under gränsvärdena, för samtliga av dessa ämnen. Man gör även analyser på den odlade fisken, och både svenska och norska kontroller visar att den odlade laxen inte innehåller rester av läkemedel, olagliga substanser eller miljögifter.

Produkter från spannmål, baljväxter och liknande kommer med stor sannolikhet fortsätta spela en viktig roll för fiskfoderindustrin en lång tid framöver. Ett dilemma med dessa råvaror att de kräver brukandet av stora arealer av odlingsbar mark och är mer eller mindre beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel. Med en ökande världsbefolkning, förändringar i klimatet och resurser kommer därför dessa naturresurser minska i tillgänglighet och pålitlighet för foderproduktion. Därför pågår ständigt sökandet efter nya råvaror som efter olika typer av behandling får rätt näringsprofil, fysiska egenskaper etc., men som också måste ha ett konkurrenskraftigt pris och i finns tillgängliga i rätt volym. För att få fram ny råvara pågår exempelvis forskningsprojekt som skapar proteinkoncentrat från fiberrika växtmaterial som annars inte alls är tillgängligt för de flesta fiskar.

Mikroalger är grunden till långa fleromättade omega-3-fettsyror. För att ersätta/komplettera fiskolja har man börjat med storskalig produktion av mikroalger på land. Det finns även genmodifierad raps som innehåller dessa fettsyror, men dessa används inte i fiskfoder i Europa.

Mikroorganismer som jäst, mikrosvampar och bakterier, kan även användas för att producera högvärdigt protein från olika typer av restströmmar från t.ex. pappersmassaindustri, livsmedelsindustri och lantbruket.

Insektslarver, uppfödda på vegetabiliska restströmmar, är en annan proteinråvara som med stor framgång har används i fiskfoder och som används i växande utsträckning i kommersiella foder. Ytterligare ett alternativ är musslor och sjöpung, så kallade blå fånggrödor, som odlas i hav och extraherar näringsämnen från vattnet som sedan skördas och används i foder.

Ett vanligt sätt att indikera användningen av marina råvaror för att producera fisk är Fisk-In-Fisk-Ut-kvoten (Fish-In-Fish-Out, FIFO). Det visar viktförhållandet mellan mängd vildfisk som använts i fodret som åtgått för att producera ett kilo fisk, men tar inte hänsyn till ursprunget på foderfisken eller koncentrationen av näringsämnen.

FIFO ska räknas separat för fiskmjöl och fiskolja då det åtgår olika mängd foderfisk för respektive produkt. FIFO för norsk lax skattades för 2016 till 0,84 för fiskmjöl och 1,45 för fiskolja. FIFO redovisas ofta i media och bland konsumenter, men ger en allt för enkel bild av en komplex fråga. Till exempel är fiskmjöl och fiskolja som görs på slaktbiprodukter och avskär inräknat i FIFO.

För att ta med det i beräkningen kan man istället räkna med foderfisk-beroendet (forage fish dependency ratio, FFDR). FFDR beräknas på samma sätt som FIFO men inkluderar endast fiskmjöl och fiskolja producerat på foderfisk. För 2016 är FFDR 0,63 för fiskmjöl och 1,09 för fiskolja.

Artikeln är skriven av: Markus Langeland, Sveriges lantbruksuniversitet.

Mer att läsa om vattenbruk

Det dynamiska vattenbruket. Länk till annan webbplats.
Vattenbrukets effekter på miljön. Länk till annan webbplats.
Smittskydd och djurvälfärd i vattenbruket.

Tillbaka till startsidan

Visste du att? Om fiske och vattenbruk.

Publicerades