Fiske med aktivt redskap – bottentrål

I vissa skyddade områden till exempel i Natura 2000, naturreservat och nationalparker är fiske förbjudet eller i alla fall begränsat, medan det i andra skyddade områden kan vara helt eller delvis tillåtet. Vilken typ av regleringar som finns beror helt på syftet med skyddet av området, vilka natur- eller kulturvärden det är som ska bevaras och vilka övriga bevarandemål området har.

Exempel Nationalpark Kosterhavet: Ett av målen vid bildandet av Sveriges enda marina nationalpark Kosterhavet var att yrkesfisket i området skulle kunna fortsätta, samtidigt som särskilt känsliga bottentyper som djupvattenskorallrev skulle skyddas mot bottentrålning.

Därför finns särskilda tillstånd och regleringar för fisket i detta område. Den tillåtna storleken på trålen är också starkt begränsad. Fisket bedrivs med en artsorterande rist och fiskare med tillstånd att tråla räkor måste gå en kurs om områdets ekosystem.

Bottentrålningen bedrivs inte på hela havsbotten utan bara på vissa delar av de bottnar som är trålbara, det vill säga som är relativt släta. I vissa områden har trålning pågått i mer än hundra år. Eftersom bottentrålen dras längs med botten har den en fysisk påverkan på känsliga bottenlevande organismer. Sjöpennor, piprensare, svampdjur och koraller är exempel på djur som kan ta skada av en trål genom att de bryts sönder eller dras med i trålen. I studier av trålpåverkade bottnar ser man en lägre artrikedom i områden som trålas mycket. Men vissa arter gynnas faktiskt av bottentrålning då predation och konkurrens från andra djur blir mindre.

Trålbord som går ned i bottensubstratet virvlar upp lersediment, vilket leder till en ökad grumlighet i vattnet. Detta kan påverka organismer som lever på att filtrera sin näring ur vattnet, så som svampdjur, genom att de täpps igen av lerpartiklar. Det kan även ha effekt på olika organismers ägg och larver.

Vid allt fiske är det önskvärt att undvika oönskade bifångster, fel arter eller fel storlekar av fisken. Man pratar om art- eller storleksselektiva trålredskap. Ett selektivt fiske innebär att man kan inrikta fisket specifikt efter t.ex. en viss storlek av en viss art eller ett fåtal arter. Selektiviteten beror på hur redskapet är utformat. Samtidigt kan ett selektivt fiske av en viss art eller storlek påverka både arten man fångar, men också näringsväven som helhet. Marina ekosystem är komplicerade.

För arter med en fiskekvot är huvudregeln allt som fångas ska föras iland (så kallad landningsskyldighet), medan vissa arter som har undantag från regeln får eller till och med ska kastas tillbaka. Hajar och rockor ska till exempel alltid återutsättas, och även små havskräftor, där studier visat att överlevnaden för de individer som kastas tillbaka är god.

Bottentrålning innebär också en påverkan på miljön genom fartygens bränsleförbrukning, smörjoljor med mera, om används ombord. Den demersala fiskeflottan består till stor del av äldre fartyg med gamla dieselmotorer, och en modernisering av flottan skulle kunna medföra miljövinster.

Förlorade redskap (s.k. spökredskap) är ovanligt inom trålfisket. Eftersom dessa redskap är dyrbara gör man sitt yttersta för att återfinna och bärga redskapet. Fritidsfiske med nät och burar står för den stora majoriteten av nya spökredskap.

Redskapsutveckling

Mycket fokus inom det demersala fisket har lagts på redskapsutveckling för att minska uttaget av oönskade bifångster och påverkan på miljön. Det gäller bland annat ökad selektivitet, minskad bottenpåverkan genom ny utformningen av trålbord samt lägre bränsleförbrukning.

Alternativa fiskemetoder till bottentrål

Finns det alternativa fiskemetoder för att fånga de arter som idag framförallt fångas med bottentrål? Garnfiske är en metod som ofta lyfts som ett möjligt alternativ, men framförallt längs Östersjökusten har detta fiske minskat kraftigt på grund av sälskador på fångst och redskap som bidrar till dålig ekonomi i fisket.

För krabba, hummer och havskräfta finns ett väl fungerande burfiske och laxfisket längs Östersjökusten sker nästan uteslutande med stora sälsäkra så kallade push-upfällor.

Utvecklingen av sälsäkra torskburar har ännu inte lett till något kommersiellt fungerande alternativ till trålning eller garnfiske. Räkburar som alternativ till räktrål har inte fått något kommersiellt genomslag, på grund av dålig fångst per fisketur.

Snurrevad är en typ av aktivt redskap som anses ha låg bottenpåverkan. Det består av en mindre nätpåse med långa sveplinor men helt utan trålbord, och sveps över relativt små områden jämfört med en bottentrål. Redskapet är relativt ovanligt i Sverige men försöksfisken har genomförts.

• SLU Aqua reports 2018:7: Bottentrålning - effekter på marina ekosystem och åtgärder för att minska bottenpåverkan (pdf). Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Aqua reports 2016:20: Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden (pdf). Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Havet.nu: Om trålning av havets bottnar. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• SLU sekretariat för selektivt fiske. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Skyddade områden:
  • Bratten. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
  • Koster-Väderöarna. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Spökfiske. Havsmiljöinstitutet rapport 2019:2: Hållbar hantering av förlorade och utslitna fiskeredskap. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.